Den brittiska “Järnvägs hysterin” 1840

Den brittiska järnvägs hysterin var en ekonomisk bubbla som under 1840-talet involverade en frenesi av utveckling av det brittiska järnvägsnätet och en spekulativ handel i de järnvägsbolag som hade aktier noterade. Som i den mer nyliga Dot-com kraschen under det senare 1990-talet så var den brittiska järnvägs hysterin ett resultat av ett överflöd av lovande affärsmöjligheter i en innovation som fortfarande var väldigt ny. Även om tåg och järnvägar idag är lika mycket en del av vårt liv som internet är idag så var båda innovationerna ett stort steg framåt när de väl introducerades. Många insåg att detta var framtiden men det var få som visste hur man skulle kunna kapitalisera på det.

Samtidigt som de järnvägsrelaterade aktierna steg mot nya skyar så fortsatte järnvägsbolagen att bygga nya linjer på tusentals kilometer genom England. Detta trots att behovet ännu var minimalt om ens knapp. När slutligen bubblan sprack så gick många bolag i konkurs och det var inte sällan att investerare stod utan något förutom enorma skulder och kilometer långa spår som ingen använde. Vilket även den Brittiska regeringen fick känna av då landet stod med enorma obetalda lån och ett värdelöst järnvägsnät som nu låg som en svart orm över landskapen.

Event som ledde till bubblan
Under 1840-talet var redan den industriella revolutionen på de brittiska öarna ett faktum och ett resultat av den växande aktivitetet och den alltjämt växande industrin var att man krävde ett mer effektivt sätt att frakta den ständigt ökande mängden kol och material som industrin krävde. Det man snabbt behövde frakta från landet var kol, järnmalm, ved och andra material till industrin. Från industrin behövde man sedan frakta iväg de färdiga produkterna ut till rikets alla hörn eller möjliga köpare på kontinenten vilket var ett tungt och besvärligt projekt att ta sig an.

Innan utbyggnaden av den brittiska järnvägen så hade samtliga transporter skett uteslutande genom att man enligt tradition använde hästar med vagn eller även en av Englands många floder och kanaler som till exempel Bridgewater kanalen som förbinder Worsley med Runcorn och Manchester. Detta gav dock England med en ständigt växande ekonomi och industri en växtvärk. Det transportnät som användes var redan för litet, det skulle därför behövas något snabbare och då var den självklara lösningen just järnvägen.

De första järnvägarna som byggdes i England förlitade sig på teknik som idag påminner väldigt lite om den som vi idag använder för att bygga nya järnvägar. Det handlade främst om enkla vagnar som drogs fram på skenor av trä av antingen hästar eller av arbetare när det inte fanns hästar att tillgå. Detta gjorde man dessutom bara på korta sträckor till den närmsta floden eller kanalen där en båt stod och väntade på att bli lastad och skicka materialet vidare.

Den första järnvägssträckan av järn lades i Coalbrookdale år 1767 och den första publika järnvägen var Surrey järnvägen 1801, även om man fortfarande använde hästar för att dra fram vagnarna på den. Det var även runt denna tid som ``järn vägar´´, som de som vanligen på den tiden kallades började anses som bättre alternativ än vanliga vägar och kanaler vilket ofta drabbades av naturens nykter och omslag. Vintern var bland annat en period där kanalerna ofta frös till och gjordes värdelösa och de vanliga vägarna med häst förrädiska. Det första ångdrivna lokomotivet uppfanns 1804 av Richard Trevithick och användes till att dra kol från en enkel gruva. Redan 1810, enbart sex år senare så fanns det omkring 480 kilometer järnväg i England och ständigt ökade det totala antalet och även behovet av nya ånglok.

En förbättrad version av Richard Trevithicks ångdrivna lokomotiv byggdes 1814 av far och son George och Robert Stephenson, varav Robert sedan fortsatte att förbättra deras skapelse som namngavs ``The Rocket´´. År 1825 så var även George Stephenson med och byggde den första ångdrivna järnvägen som byggdes för industrimannen Edward Pease eller även nämnd som ``Father of the railways´´. Järnvägen som byggdes var 40 kilometer lång och namngavs Stockton-Darlington linjen (S&DR) och var då den första publika järnvägen som drogs av ångdrivna lokomotiv. Trots framsteg från början av 1800-talet så användes fortfarande även hästdragna vagnar på denna linje även om deras tid närmade sig sitt slut då fördelen med ånglok ständigt ökade. En väsentlig skillnad var bland annat att hästar kunde bara dra ett fåtal vagnar medan ånglok som `` Locomotion´´ som användes på S&DR kunde dra upp till 38 vagnar (Exklusive motor och förrådsvagn), alla fullt lastade och detta till en topphastighet av 24km/h.



Under år 1830 kom sedan nästa stora genombrott för den engelska järnvägen och det var färdigbyggandet av världens första moderna intercity järnvägen (mellan städer) mellan Liverpool och Manchester (L&MR). För invigningen av den nya linjen så hade det samlats tusentals åskådare för att inviga och åka den nya sträckan som var på 56 kilometer och knöt städerna närmare varandra. Dock så slutade invigningen med en tragedi då William Huskins hertig av Wellington valde att kliva ur sin vagn för att samtala med några andra herrar under ett stopp vid Parkside, nära Newton-le-Willows för att fylla på med vatten till ångloket. Detta ovetandes om att lokomotivet ``The Rocket´´ var på väg att passera dem från motsatt håll, i ren panik så rusade herrarna till sina vagnar för att sätta sig i säkerhet men av en olyckshändelse så råkade hertigen öppna dörren för hastigt vilket gjorde att han ramlade tillbaka till det andra spåret där ``The Rocket´´ körde över hans ben. Trots att han inte dog direkt på plats så räknas hans död som den första nedskrivna döden orsakad av ett tåg. Trots denna händelse så fortsatte tågen att rulla och snart var minnet om denna händelse som bortblåst.

Bubbelfasen
Även om både S&DR och L&MR hade varit framgångsrika satsningar som många andra järnvägar så saktade den Brittiska ekonomin ned i slutet av 1830-talet och början av 1840-talet vilket ledde till att utvecklingen och utbyggnaden av järnvägsnätet drabbades av ett tillfälligt stopp. En annan anledning var dessutom att framgången som järnvägen först hade haft, hade nu saktas ned av protester och oro för de nya maskinerna. Men det dröjde dock inte länge innan The Bank of England valde att vidta åtgärder för att kickstarta ekonomin och snart så hade de halverat räntorna för att stimulera ekonomin vilket i sin tur drev på nya lukrativa järnvägsprojekt. Denna gång var det främst tillverkningsindustrin som krävde nya transportvägar samtidigt som den vanliga engelsmannen hade upptäckt hur smidigt det var att transporteras med tåg och inte häst och vagn. Allt detta gjorde att intresset för nya investeringar ökade och snart så startade en spiral av nya projekt och med dem stigande priser på järnvägsaktier.

Mitten av 1840-talet var för den som ägde aktier på den Brittiska börsen väldigt lyckosam och trots att fler och fler britter blev rika så hade tecken på en börsbubbla börjat visa sig i form av uppblåsta investeringar. Den industriella revolutionen hade orsakat en explosionsartad tillväxt av den Brittiska medel och överklassen, varav många av dem blev medlemmar av den växande investerargruppen som köpte järnvägsaktier. Detta gjorde att många nya företag med ambitiösa ideér som nya järnvägslinjer inte längre behövde förlita sig på att banker, rika aristokrater eller förmögna industriägare skulle förse dem med kapital. Det kunde lika väl komma från den nya sortens investerare som även de hungrade efter att göra sig en förmögenhet på den ständigt växande börsen.

Avskaffandet av ``The Bubble Act´´
Det ska dock nämnas att en ytterst viktig händelse utspelade sig redan 1825 och det var när den Brittiska regeringen bestämde sig för att avskaffa The Bubble Act vilket hade stiftats efter Söderhavsbubblan 1720. Några av de saker som denna lag hade regulerat fram tills dess var bland annat vem och hur man fick forma ett aktiebolag men den bestämde även att ett aktiebolag fick enbart ha maximalt fem olika investerare. När man nu avskaffade denna lag så innebar detta att vem som helst som var en juridisk person fick köpa aktier i ett bolag och det ledde även till att bolag började marknadsföra sig själva i bland annat det pånyttföda mediet nyhetstidningar som själva hade fått sin del av den industriella revolutionen.

Bolag började marknadsföra sig aggressivt och de bolag som anmärkte sig för att vara extra aggressiva var just järnvägsbolagen som sålde in sina aktier som en riskfri investering. På toppen av detta så lockade järnvägsbolagen nya investerare med att om man köpte deras aktier så du betalar en avgift om 10% på ditt aktieköp, medan bolaget fick rätten att någon gång i framtiden kräva resterande 90% av köpen summan från dig. Vilket gjorde att handeln med bolagets aktier på den tiden påminde mycket om dagens hävstångsprodukter. Detta gjorde att investerare blev väldigt förtjusta i att köpa järnvägsaktier och då priset på aktierna fortsatte att öka så växte nivån av iver att fortsätta köpa dem. Denna iver kan bland annat kännas igen i början av uppbyggnaden av börskraschen 1929 och 1990-talets Internetbubbla.

Den brittiska regeringen förde under uppbyggnaden av den brittiska järnvägen en form av Laissez-faire politik där de inte försökte ingripa allt för mycket, med rädsla för att bland annat påverka sina egna investeringar. Att bolag på denna tid var tvungen att skicka in en ansökan till parlamentet för att få godkännande om nya järnvägslinjer sågs inte heller som ett problem då det inte fanns någon gräns för vem som fick ansöka om bygga en linje eller hur många man kunde önska att bygga. Finansiella krav var dessutom inget som existerade och eftersom många av dem som satt i parlamentet ägde egna järnvägsbolag eller i alla fall aktier i dem så skulle de nästan alltid godkänna en ny ansökan utan någon vidare kontroll.

Då aktierna för främst järnvägsbolag fortsatte att öka på den Brittiska börsen så fortsatte pengar att flöda in i bolagen och snart så hade många spekulanter i den brittiska medelklassen investerat allt de ägde i järnvägsaktier. Det var dock inte bara den brittiska medelklassen som investerade i järnvägsbolagens aktier även mer kända personer som Charles Darwin, Charles Babbage, John Stuart Mill, systrarna Brontë och Benjamin Disraeli investerade i järnvägsbolag. När mängden pengar forsade in i järnvägsrelaterade bolag så bidrog detta till att fler bolag även tog större risker och det dröjde inte länge innan de mer djärva planerna började läggas fram. Visa av projekten var även på gränsen till bedrägeri där lönsamhet var grovt överdriven om det ens fanns några framtida inkomster att överhuvudtaget prata om.

Toppen 1845-1846
Vid åren 1845 och 1846 så ökade drastiskt antalet nya järnvägsbolag och med dem antalet högriskprojekt sådana som direkt linjer som hade som mål att dras genom den engelska landsbygden. Vilket för denna tid var väldigt svårt om inte till och med omöjligt med tanke på geografin och att tåg fortfarande teknisk sett inte var anpassade för detta. Detta gjorde att de investerare som investerade i dessa projekt ovetandes investerade i projekt som var dömda att misslyckas och att deras pengar i förlängningen redan var borta. Intresset för dessa linjer fanns det dock gott om och de flesta städerna i england längtade redan efter att få sin egen järnvägslinje. Under enbart 1846 så lät det brittiska parlamentet 272 lagar och regler passera med anledning till att underlätta det för järnvägsbolag att genomföra sina projekt och även underlätta det för bolagen att ta in nytt kapital. Resultatet av detta var att det lades fram planer på sammanlagt 15,300 kilometer nya järnvägslinjer. Under denna tid tog dessutom järnvägsmagnater som George Hudson chansen att utveckla och köpa upp andra mindre bolag för att bygga på sitt eget redan existerande järnvägsnät. Resultatet av dessa uppköp var förutom att George Hudson fick smeknamnet ``The Railway King´´ att han kunde koppla ihop städerna Edinburgh med London. Samtidigt som män som Hudson byggde sig sitt eget imperium inom järnvägsindustrin så dubblades även indexet för järnvägsrelaterade aktier mellan åren 1844-46.

Kraschen
Som i ett steg för att strama åt ekonomin så började den engelska centralbanken The Bank Of England att under 1845 återigen höja räntorna vilket gjorde att kapitalet inte längre var lika billigt att få tag på för järnvägsbolagen då mer och mer av detta hellre placerades i obligationer med hög avkastning. Redan 1846 så började en tydlig nedgång i aktier för järnvägsbolagen synas och då till följd av att kapital hade försvunnit från bolagen och genom en ökad realisation av att många järnvägslinjer inte var lönsamma eller ens genomförbara. Mellan perioden 1846 och 1850 så föll visa bolag så mycket som 50% på börsen och det hela förvärrades då bolag började kräva investerare på det resterande beloppet för de ursprungliga aktieköpen. Det som i början hade varit en bra idé då man enbart behövde betala in en avgift om 10% till bolagen var nu en dödsdom. Nu ville nämligen bolagen kräva in resterande 90% av köpet. Det gjorde att en stor del av den nya medelklassen i England nu stod inför sanningen om att alla deras livsbesparingar kunde vara förlorade och för många av dem var även detta sanningen då de blev ruinerade då bubblan sprack.




När väl luften gick ur bolagen på börsen så framgick det hur många av bolagen som hade sysslat med rent av bedrägliga metoder för att driva sina företag och hur visa av dem hade lurat till sig pengar. Det gjorde även att fler och fler bolag fick kasta in handduken och förklara sin bankrutta eller ge upp sina ambitiösa projekt. Allt detta gjorde att en tredjedel av alla linjer som hade blivit godkända av det Brittiska parlamentet aldrig genomfördes och att under de nästkommande åren så saktade utbyggnaden av nya järnvägslinjer in och det var nästan enbart bara större företag som då utförde dessa byggen. Så även om nya linjer byggdes under 1850 och 1860-talet så var detta inte i närheten av vad takten hade varit under de blommande åren under 1840-talet.

Arvet av bubblan
Till skillnad mot många andra finansiella bubblor då värdet vanligtvis helt förstörs eller går upp i rök då bubblan väl spricker så fanns trots detta kvar stora värden efter det att järnvägsbubblan sprack. De tusentals kilometer järnvägslinjer som lades under 1844-1846 fanns nämligen kvar och det gjorde även alla tåg med, vilket gjorde att efter det att röken hade lagt sig så fanns fortfarande en av världens mest avancerade järnvägsnät kvar. Detta kan bland annat jämföras med telekombubblan som sprack under slutet av 1990-talet, där rallyt om att lägga nya fiberoptiska kablar bidrog till att koppla ihop världen på ett sätt som aldrig tidigare hade beskådats. Idag finns det cirka 17 700 kilometer av järnvägslinjer i England och av dessa så lades ungefär 10 000 kilometer av dem mellan åren 1844 och 1846. Många av de linjer som hade först varit olönsamma blev dessutom till slut vinstdrivande när de hade slagits ihop med andra linjer under större bolag med en mer välskött ekonomi och som dessutom kunde koppla samman järnvägsnätet på ett mer lönsamt sätt.

Tips på läsning till semestern

Nu är sommaren här och med den kommer ju även den efterlängtade semestern och kanske finns det en lugn stund över där mellan bilresan till stugan eller sommarland där du kan koppla av. Vad passar inte då bättre än en bra bok att läsa? Därför har jag vilket kanske inte förvånar någon tittat på tre böcker som handlar om ekonomi som jag personligen kommer att läsa och skulle vilja tipsa om.

- Risk
Risk är en bok skriven av Jacob Bursell som även driver ekonomipodden Kapitalet, före detta Fondpodden. Boken handlar om företaget Pan Capital som under slutet av 90-talet och början av 2000-talet gjorde sig kända bland den övriga finanseliten på Stockholmsbörsen genom sitt nytänkande och annorlunda sätt att handla aktier och optioner. Pan Capital var ett bolag som red på eller rättare sagt drev digitaliseringen av den svenska börsen och dess motpart i USA. När banker fortfarande genomförde affärer med hjälp mäklare för enskilda aktier så handlade Pär Sandås och hans automatiska system ett tiotusentals aktier i sekunden, i olika bolag och på ett flertal börser utan att behöva trycka på en enda tangent.

För den som är väldigt inbiten i ekonomi så kan denna bok väga lite lätt men för någon som uppskattar citat och roliga anedokter så är detta en bok för dig. Du behöver inte heller veta allt för mycket om ekonomi för att hänga med och förstå vilken förändring som Pan Capital stod för på den allt mer globala marknaden. Så om du har chansen, plocka gärna upp denna bok och läs om ett av Sveriges mest lönsamma företag någonsin med en personalstyrka på som mest 30 stycken och en vinst på 4 miljarder.

- Boken om Q
Boken om mannen, myten och legenden Mats Qviberg. För er som kanske inte har 100% koll på vem Mats Qviberg är så är det mannen som gav namnet till HQ bank och där Q står för Qviberg och H för Sven Hagströmer. Banken som under finanskrisen gick omkull på ett spektakulärt sätt och ända sedan dess har varit ett hett intresse för både ekonomer och jurister. I denna bok får vi träffa Mats och djupdyka i hans huvud på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt förrän nu. Vem är mannen som köpte Metro för miljoner för att sedan sälja det för en krona med en förlust på cirka 70 miljoner efter att ägt det i enbart någon månad. Vem är mannen som fortfarande får besöka rättegångssalen för sin inblandning i HQ och vem är mannen som styr Öresund med en järnhand.

För mig är denna bok främst ett sätt att få en mer nyanserad bild av vem Mats är och även ge mig en liten ny bild av honom. Kanske hjälper det även dig att få en mer komplett bild av vad som egentligen hände i historien om HQ. Är det världens bästa bok? Absolut inte men om du har läst och försökt sätta dig in i HQ kraschen som mig och fått Mats uppmålad som en bov i klass med Krösus Sork från Bamse eller Leonardo Dicaprios gestaltning av Jordan Belford så bör du läsa denna bok. Boken kanske bekräftar dina misstankar eller får dig att tänka om. Boken är skriven av Mats själv med hjälp av Lotta Byqvist så du bör vara beredd på en väldigt Qvibergisk bok där det kan komma en eller annan kommentar eller utsvängning.

Tips: Läs gärna, Det är jag som äger Carnegie! : maktspelet om Sveriges mest anrika investmentbank. Det är enligt mig den mest kompletta boken om HQ Bank och om dess uppkomst, glansdagar och kollaps.


- Den förlorade sonens återkomst
Boken som handlar om sonen Peter Wallenberg och den resa som han gjorde under sitt liv. Historien om att bli utfryst av sin egen far från Wallenbergsfären och ansedd som familjens svarta får. Som utfryst tvingades han att tillbringa sina första 11 yrkessamma år utomlands för att sedan komma tillbaka som en chefskandidat för världsföretaget Atlas Copco. Livet ändrades dock snart efter det att Peters bror Marc tog livet av sig och Peter fick se sin nya roll som faderns högra hand även om fadern aldrig skulle acceptera eller dela med sig av sitt inflytande över Wallenbergarnas imperium. Det hela ändrade sig dock då Peters fader Marcus Wallenberg låg på dödsbädden och insåg att någon behövde ta över sfären. Helt plötsligt stod Peter där på toppen av Sveriges elit och kunde se sig som kanske den mäktigaste företagsägaren i modern svensk historia.

Boken är ett resultat av över 100 timmar djupgående intervjuer genomförd av Ronald Fagerfjäll under Peters sista år i livet. Läs om mannen som tog över Wallenbergsfären och förvandlade Sverige och dess företag men kanske främst läs om mannen som fick utstå både spektakulära motgångar och framgångar samtidigt som han utvecklade det svenska näringslivet till vad det är idag. Peter är idag dessvärre död och har lämnat oss men efter sig har han lämnat ett imperium som uppgår till över 110 miljarder kronor (2016). Han har även lämnat en sfär som kontrollerar eller har betydande inflytande i bolag som bland annat SKF, Stora Enso, Munters, Höganäs, Bergvik Skog, Nefab, Kivra, Atlas Copco, ABB, SEB, Wärtsilä, Sobi, Saab, Nasdaq, Electrolux, Ericsson, Husqvarna Group, Mölnlycke och Vectura.

Samtliga böcker finns via Adlibris

Risk

Boken om Q

Den förlorade sonens återkomst

Du kan även via Börspodden testa Nextory under 30 dagar utan extra kostnad och ta del av böckerna där. Det finns även andra böcker att ta del av på Nextory som inte handlar om ekonomi. Skriv bara Börspodden som en kampanjkod för att ta del av detta erbjudande och då perioden på 30 dagar är över så är det bara att avsluta prenumerationen.

Nextory

Med den så får ni ha det gott,

//RJE

Prisad vare gud här kommer skatteåterbäringen

För er som har skött er deklaration och gjort den online som mig så innebär det att du redan nu har fått skatteåterbäring, det vill säga om du har betalat in för mycket till staten. Det är även ett ypperligt tillfälle att titta över sin portfölj då vi har kommit halvvägs in på 2017. Hur ser utvecklingen ut och finns det några ändringar som behövs göras och vad ska jag göra med det extra kapitalet som nu dyker upp på mitt konto.

Vad kan man använda skatteåterbäringen till ?
Nu utgår jag från att man ska få pengar tillbaka och att man inte ska betala in mer till staten så jag tänkte inte ägna någon tid till detta utan jag kommer som nämnt utgår från att man får tillbaka pengar.

Det finns enligt min mening tre alternativ när det kommer till skatteåterbäringen och det är följande:

1. Använd pengarna till att köpa eller förverkliga en dröm som förut inte har varit möjlig. Köp inget vardagligt eller oviktigt utan använd dem till något speciellt. Se det som en tillfällig bonus som inte annars hade funnits där.

2. Köp något viktigt eller något som du har skjutit upp till ett annat tillfälle. Det är detta tillfälle som du har väntat på. Du kanske har skjutit på den där renoveringen av kontoret eller köpet av en ny tv trots att du inte längre kan se om du ser på nyheterna eller den där filmen som du ville se på grund av att bilden är vågig. Du kanske även behöver en ny ugn eller tvättmaskin, varför inte köpa det nu?.

3. Placera pengarna och det är såklart min personliga favorit. Jag försöker alltid se återbäringen som en extra utdelning som helt plötsligt ramlat ned från himmelen. Tekniskt sätt så var det ju inte pengar som jag visste att jag skulle få tillbaka innan jag var klar med min deklaration så varför då använda dem till konsumtion eller onödiga köp? Pengarna existerade ju inte och har inte gjort det heller.

Uppdatering av portföljen och mitt pensionssparande
Jag kommer i denna avdelning dela upp texten lite och en av anledningarna till detta är att min portfölj och mitt pensionssparande är två helt skilda saker och dessa följer inte samma regler eller möjligheter. Detta gör att det är otroligt svårt att jämföra dem lika då det är som att jämföra äpplen med päron. Så låt oss därför sätta igång.

Pensionssparandet
Mitt sparande som jag har genom pensionssystemet har gått väldigt bra och min satsning på Carnegies Sverigefond har betalat av sig i form av en avkastning på 15% för 2017 (än så länge).


Jag kan dock inte ta på mig äran för detta utan realiteten ligger väl i att om du köpt Sverige, USA, Indien, Asien, Olja, Bitcoin eller luft så har det gått plus på börsen. Det är alltså så svårt att misslyckas om du inte har t.ex. råkat köpa Ryssland eller specifika energifonder. Dessa har haft det otroligt tungt under början av 2017.

Allt detta gör att även om jag har nått mitt personliga mål på 15% om året för det här året så känner jag mig inte helt tillfredsställd. Anledningen till detta är att från slutet av 2016 till nu juni 2017 så har det varit otroligt lätt att tjäna pengar. Alla har, med vissa undantag som nämnt ovanför kunnat tjäna pengar på börsen. Om vi bland annat ser till OMXS30 så har det indexet gått upp 9,07 sedan årets start och ligger idag på 1654 vilket kan jämföras med botten för 2016 vilket inträffade i februari som låg på 1286. Vilket visserligen var en nedgång sedan toppen från 2015 som hamnade på 1711. Innan vi är där så är det fortfarande några punkter att hämta åter. Men sammandraget är att om du har ägt någonting på börsen med en hyfsad riskspridning så har din portfölj gått upp. Så till bakgrund av detta så kommer jag att skruva upp målet för 2017 och mitt mål kommer därför att ligga på 25% för helåret.

Min egna portfölj
Vad det gäller min egna portfölj så har jag under våren städat upp den och satsat lite mer mot onoterade och kommande företag som aspirerar mot att komma till börsen. Detta gör att även om portföljen i sig är positiv för året 2017 som helhet så finns det även där mer att önska. Och kanske blir man lite lurad av detta då man många gånger i onoterade bolag inte har någon insikt eller kunskap om hur man ska eller bör värdera en aktie. Ett exempel på detta är bland annat Hernö Gin som i den senaste emissionen gjorde en rejäl uppvärdering på sina aktier från föregående emission. (12,5 till 50 kronor).

Att jag under början av 2017 har investerat i mer onoterade bolag är lite tvärtom vad jag kanske sa i början av året men en av anledningarna till detta har varit att det har funnits en hel del intressanta bolag som har gjort emissioner och noteringar på börsen och det har gjort att mitt fokus har gått till detta. Vilket i sin tur har gjort att mitt fokus har varit mindre till att bygga upp min portfölj. Det blev som en julstädning följt av en vårstädning och det blev lite mer ryckigt än vad jag hade först tänkt mig där bolag som togs in slängdes ut igen.

Så nu till andra halvan av 2017 så kommer jag att återigen försöka att bygga upp portföljen, även om en hel del av mitt kapital idag ännu är inlåsta i onoterade bolag. Jag skulle säga att 40-45 procent av mitt kapital idag ligger i onoterade bolag och 10% ligger på börsen medan resterande ligger bara som reserver och väntar på att få investeras. Dock så kommer detta att ändras här under andra halvan av 2017 då jag vet att några av de bolag som idag är onoterade ska eller har som mål att noteras innan årsskiftet. Detta bör därför frigöra kapital till en mer aktiv förvaltning. Det kommer dessutom att förhoppningsvis hjälpa mig att summera den totala avkastningen för 2017 då jag kan få ett pris på fler av mina innehav som inte är baserade på vad jag eller ledningen anser att bolaget är värt.

För om jag ska värdera alla bolag som är onoterade efter avkastningen som Hernö Gin har gett mig så bör jag landa på cirka 50-100% för 2017. Men detta är såklart bara en lös uppskattning. Jag förväntar mig dock en avkastning på kanske 15-20% för 2017 just nu. Det ska dock nämnas att bolag vid en notering kan få en tuff start och att bolaget därför kan handlas under den nivå som min emissionskurs sattes till. Då kan det plötsligt innebära att jag ligger minus för 2017 och inte plus. Det skulle dock vara förvånande men inte som nämnt omöjligt.



Med det får jag nog ändå tacka för mig idag och knyta ihop säcken för denna gång.
Det skulle dock vara intressant att höra hur ert 2017 än så länge har sett ut och hur ni ser på fortsättningen för andra halvåret?. Har ni under våren lyckats navigera er rätt på den finansiella marknaden eller har ni fastnat i en rysk vinter ? I alla fall jag hoppas att resten av 2017 blir lovande med nya intressanta investeringar och kursutvecklingar.

//RJE

Miljonbolagen i Höga Kusten del 5 (Absolicon)

Absolicon(Noterad Aktietorget)
Bolaget som kanske har skapat flest miljonärer i Höga Kusten på kortast tid ?
Gjorde under 2016 entré på aktietorget till en kurs på 40 kronor och handlades som högst till 329 kronor (Innan emission) för att nu senast handlas till 243 kronor. För dem som köpte in sig i bolaget tidigt har kunnat se sina pengar mer än tiodubblas under denna period. Själv klev jag av tidigt och fick nöja mig med ``ynka´´ 75-80% i avkastning för en två år gammal investering.

Absolicon är kort förklarat ett företag som tillverkar solpaneler och detta är i sig är inte så nytänkande med tanke på att Grekerna redan på sin tid använde sig av solens energi för olika ändamål. Det som dock skiljer Absolicon och deras solfångare mot många andras är den koncentrerade effekt som de kan få ut ur varje panel. Det gör att deras paneler passar utmärkt till användning inom industrin och andra områden som kräver hög värme/kyla då många processer inom industrin kräver ånga eller intensiv kylning. Vi pratar därför om paneler som kan värma upp vatten till ånga som i sin tur håller en temperatur på långt över 100 grader. Dock så ska man komma ihåg att Absolicons solfångare kan även tillverka el och till och med kopplas direkt till fjärrvärmenätet. Det är inte många om ens någon solfångare på marknaden idag som är så mångsidig och mycket av detta är tack vare Joakim Byströms arbete med att forska och utveckla bolagets produkter.

Försäljning
Bolaget grundades redan 2007 men då som Absolicon Solar Collector. Bolaget verkade mellan 2007-2012 och under denna period så sålde bolaget solfångare för 20 miljoner kronor och med installationer på 3 världsdelar. Under denna period satsade bolaget mycke på tillväxt och en växande omsättning. Detta gjorde att bolaget under 2013 försatte sig själv i konkurs där bolagets VD och grundare Joakim Byström sade följande ``Problemet är att vi har vuxit för snabbt. Våra finansiärer har inte haft tålamod att vänta och därför har vi tvingats öka omsättningen med följd att det har påverkat vår likviditet negativt´´. Men redan under samma år så startade Absolicon om och då under namnet Absolicon Solar Collector AB, men denna gång satsade bolaget på en mer hållbar tillväxt och redan under de två första verksamhetsåren så gick bolaget med vinst.

De tidigare åren
Absolicon har i sin äldre och nya form nästan uteslutande i de tidigare åren bara byggt test och pilotanläggningar men då i fullt fungerande och driftbara skalor till mindre projekt. Exempel på dessa är bland annat Hotel Centro Forestal i Spanien(2009), Hemabs energipark i Härnösand(2011) och Stödebadet i Sundsvall (2012).

Nutid
Under mars i år så vann Absolicon en liten upphandling om knappa 595 Tkr för att leverera solfångare till Ystad Arena. Denna leverans ska ske under sommaren av 2017 och systemet kommer att byggas i Härnösand i en plug-and-play liknande variant för att sedan transporteras och installeras på plats. Normalt bygger man dessa system direkt på plats och inte på en annan ort som i detta fall.

Det som dock idag ger Absolicon den värdering som bolaget ändå har på börsen (250-300) miljoner är förutom tekniken som bolaget besitter är det avtal som bolaget har med det kinesiska företaget Heli New Energi. Detta avtal innebär att Absolicon ska bygga en helt automatiserad produktionslina i den kinesiska provinsen Sichuan för tillverkning och produktion av solfångare. Detta avtal är värt upp till 25 miljoner kronor och är Absolicons största till datum. Bakgrunden till detta avtal är bland annat att Kina i ett av leden av många andra projekt försöker få kinesiska företag och industrier att ställa om till en mer förnyelsebar energi under de kommande fem åren(fem års planen). Kina har nämligen angett att under de kommande fem åren så ska landet och dess industrier satsa på solvärme för att dämpa eller till och med sänka behovet av fossila bränslen då det kommer till värmebehov och elförbrukning. Marknadsvärdet för investeringarna som ska gå främst till demonstration och pilotanläggningar beräknas av den kinesiska energimyndigheten NEA värderas till ca 20 miljarder SEK.

Framtiden
Absolicon har haft en väldigt lysande start på börsen och sedan introduktionsdagen har bolaget inte varit i närheten av den introduktionskurs som sattes till 40 kronor. Som högst har bolagets aktie handlats till 330 kronor varav den senaste kursen var på 243 kronor. Då ska det även tilläggas att bolaget nyligen har gjort en nyemission med en kurs på 130 kronor där 1 aktie gav 1 teckningsrätt och 4 teckningsrätter gav en ny aktie. Denna emission övertecknades till 276%.

Vad det gäller framtiden för Absolicon så ser den ganska rak ut och om bolaget fortsätter i samma riktning så finns det stora möjligheten för bolaget att kunna växa till sig inom sin nisch av solenergi, koncentrerad energi. Bolaget är med i olika projekt och har förutom den nämnda anläggningen i Kina även anslutit sig till India-Sweden Innovations Accelerator, vilket är ett projekt som det svenska energimyndigheten driver i Indien för att hjälpa svenska företag att etablera sig i landet.

Indien har som Kina de senaste åren ingått och annonserat stora löften om att ställa om sin industri mot ny förnyelsebar energi och i och med att Absolicon redan nu finns eller kommer att inom kommande år etablera sig i dessa områden är det ett gott tecken för framtiden. Det som även är en fördel med att etablera sig i Indien förutom att industrin just nu där är ny och håller på att byggas upp, är det faktum att landet har inga egna oljetillgångar och är därför i ännu större behov än Kina att lösa sin infrastruktur och energibehov omgående. I indien har man bland annat infört ett stödsystem som ger industrier stöd för installationer av solenergi, 30% i bidrag och 45% i fördelaktiga lån. Industrin behöver dessutom bara betala 25% vid leveransen. Systemet administreras av Indian Renewable Energy Development Agency (IREDA). Det finns även pengar för att hjälpa igång lokal produktion.

En bonus är även det att ett bolag som Absolicon kan trots sin nu ``stora´´ storlek kan bli ett intressant uppköp av någon annan energijätte som inte har en egen gren med förnyelsebar energi och vill därför hellre köpa ett fungerande företag som de kan implementera direkt till övrig verksamhet än att behöva lägga pengar på att starta det själv. Detta var bland annat uppe på tapeten under 2015 då jag personligen investerade för första gången i Absolicon. Detta har dock idag tonats ned en aning även om det finns kvar som ett alternativ inför framtiden.

Mina tankar
Jag investerade relativt tidigt i Absolicon och bolaget är faktiskt även mitt första bolag som jag har följt med hela vägen in på börsen. Men trots detta äger jag idag inga aktier i Absolicon och det finns en ganska enkel anledning till detta. Personligen så finner jag bolagets aktie och den värdering som bolaget just nu har väldigt hög (ansträngd). Jag säger dock inte att den är övervärderad men jag måste dock erkänna att det är lite väl högt. Det som idag gör att bolaget värderas till 250-300 miljoner är det avtal som bolaget har på 25 miljoner kronor och det är därför inte konstigt att man värderar bolaget till 10-15 gånger detta belopp. Det är väl mer eller mindre standard.

Det som dock får mig att tveka till att köpa denna aktie i dagsläget är att denna order är den första och den största som bolaget har lyckats att teckna. Annars handlar det mest om test och pilotanläggningar på 1-4 miljoner kronor vardera i värde och det är inte heller projekt med några större vinster som det handlar om. Det senaste är bland annat bygget i Ystad som är värt knappa 595 Tkr. Det är inte avtal som dessa som kommer att försvara bolagets värdering. Därför är det bara logiskt att aktien kommer få en korrigering framöver om de inte lyckas teckna en ny order av liknande storlek.

Men bolaget är ändå i startfasen och på ett sätt ska man ändå se det som ett framtidslöfte och att ordrarna och tillväxten kanske kommer om 2-3 år. Bolagets inriktning just nu är bland annat att bygga upp produktionslinor både här i Sverige (Härnösand) och i Sichuan provinsen i Kina. Att bolaget därför inte än kan eller ska ta sig an större avtal eller beställningar kan därför ses ganska självklart och man ska inte heller underskatta de projekt som de deltar i. Detta även om jag helst hade vilja se lite mer konkreta resultat från dem redan nu. Att bygga mindre anläggningar eller pilotanläggningar på 3-10 solfångare är enligt min mening inte av intresse som man ska värderas till 300 miljoner kronor. Men när väl linorna är på plats så kanske det är dags att ta sig an större projekt och då är jag även beredd att omvärdera min ståndpunkt.

Intressanta nyckeltal för Absolicon


Ägarbild (tre största ägarna)

Disclaimer
Jag vill som vanligt då jag pratar om aktier och företag lämna en disclaimer här i slutet av inlägget. Jag är ingen har ingen utbildning vad det gäller analysering eller ekonomisk rådgivning. Detta ska inte ses som en köp eller sälj rekommendation utan enbart ett inlägg där jag utvecklar personliga idéer och skriver om något som jag finner intressant. Jag är inte betald eller på något sätt kompenserad för att skriva om bolag. Detta är och ska enbart ses som mina personliga tankar.

Jag äger idag inga aktier i Absolicon och kommer troligtvis inte köpa någon aktie i bolaget under den kommande framtiden. Detta är bland annat på grund av att jag anser att bolaget idag har en ansträngd värdering. Det betyder inte att värderingen är felaktig men att jag just finner bolaget mindre intressant och att nedsidan på kort tid känns större än uppsidan.

Med det så får ni ha en bra dag.

//RJE