Bonus Söderhavsbubblan

Jag har nu i de senaste inläggen skrivit om hur vanliga människor och hur hela länder har drabbats av ekonomiska svårigheter efter att en bubbla har spruckit. Men är det bara vanliga människor som har drabbats av dessa kollapser eller har även några av historiens största genier dragits med ner i djupet? Detta kommer jag idag svara på i vad jag kallar bonus inlägget om South Seabubblan

1720 Karusellen snurrar
Som nämnt i tidigare inlägg om South Seabubblan så rusade priset på företagets aktier under 1720 och priset rusade från 128 till över 1000 pund i juli. Denna rusning gjorde att bland annat en av historiens viktigaste person Isaac Newton hittade ett köpläge i aktien.

Isaac Newton var vid denna tidpunkt redan en respektabel investerare och hade redan handlat med värdepapper under ett par år. Han köpte bland annat sina första aktier i South Sea Company redan år 1713 och sålde sedan sina aktier i april 1720 till en rejäl vinst. När dock priset fortsatte uppåt på företagets aktier så gjorde han det stora misstaget och köpte tillbaka aktierna på dess absoluta topp. När sedan kraschen kom och aktien dök ner tillbaka mot den tidigare nivån 128 pund så hade Isaac Newton förlorat cirka 90% av sin förmögenhet, eller motsvarande 35 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Slutet gott
Även om Isaac Newton förlorade en större del av sin förmögenhet i och med kollapsen av South Sea Company så tog sig Newton sig själv i kragen. Han ändrade sin strategi och investerade i mer hållbara och säkra investeringar som lönade sig. Han avled sedan 1727 som en välbärgad man. Newton ska dock ha sagt följande mening om South Sea affären”Jag kan beräkna stjärnornas rörelser, men inte människans galenskap”, han ska dessutom även ha förbjudit orden South Sea i sin närvaro.

Georg Friedrich Händel
Det var dock inte bara Isasc Newton som intresserade sig för aktier och han var dessutom inte ensam om att köpa aktier i South Sea Company. Händel som ursprungligen var född i Tyskland flyttade till London 1712 och sysslade även han med värdepappershandel. Eftersom South Sea under denna tid var ett populärt företag att investera i och att urvalet dessutom var relativt begränsat så är det inte så konstigt att även han investerade i samma företag som Newton. Det som dock skiljer deras historia ifrån varandra är den lilla detaljen att Händel tog sig ut i tid. Händel köper sina första aktier i South Sea Company kring 1715 och säljer sedan dessa någon gång mellan 1717 och 1719.

1723
Händel liksom Newton nöjde sig dock inte med att handla i företaget en gång. Under 1723 väljer därför Händel att återigen att kliva in i företaget och denna gång handla i de ny utgivna obligationerna som ger en garanterad ränta på 5%. Han fortsatta handla flitigt i företagets obligationer och hade vid sin död 1759 förvandlat sin förmögenhet från 1 500 pund till 17 000 pund, vilket motsvarar 25 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Detta inlägg har hämtat inspiration från en artikel som går att läsa på Di.se. Deras artikel dök passande nog upp under det tillfälle som jag skrev om South Sea Company och pågrund av längden på det inlägget så valde jag att inte ta med detta i det. Därför blev det som en bonus som jag nu väljer att lägga upp enskilt.

Söderhavsbubblan 1720

Söderhavsbubblan

South Sea Company var ett engelskt företag som var verksamt under den relativt korta perioden mellan åren 1711 till 1720. Det som gör detta företag speciellt var att under nästan hela dess existens så levde det enbart på spekulation om framtida vinster. Då det gäller bubblan som har fått namnet från detta spektakulära företag så måste man backa tillbaka banden lite och prata om perioden mellan 1703 - 1713. Mellan 1703 - 1713 så låg ett redan hårt skuldsatt England i krig med Spanien och när kriget närmade sig sitt slut så hade denna skuld vuxit från 16,6 miljoner pund till 53,7 miljoner pund. Då ekonomin var ansträngd och möjligheten för att få in nytt utomstående kapital var begränsade, var England illa tvungen att ta hand om sin som skuld.

Fakta Bakgrund
The South Sea Company grundades 1711 av framförallt två män vid namn Robert Harley som var den brittiske finansministern och John Blunt. Tillkomsten och strukturen hos företaget påminner mycket om hur Banque Royale och the Mississippi Company uppkom, det är inte heller en slump att tidsperioden för de två bubblorna är snarlik även om The South Sea Company existerade längre i praktiken.

Bubblan i sig skiljer sig inte speciellt mycket från en vanlig bubbla med det undantag att den var exceptionellt intensiv. Det som även skiljer denna bubbla från mer moderna bubblor är det faktum att både mutor och korruption kommer spela en viktig roll i denna bubbla.
Orsaken till att South Sea Company skapades var för att hantera den sviktande statsbudgeten som hade drabbats hårt av den brittiska inblandningen i det Spanska tronföljdskriget. Bolaget lovades att vid krigsslutet få monopol på handeln med de Spanska kolonierna i Västindien och Latinamerika.

The South Sea Company var lösningen
Som nämnt ovan så pressades Storbritannien hårt av den gigantiska statsskuld som landet hade dragit på sig under kriget med Spanien och ett av sätten att lösa detta problem var att låta ett företag ta över en del eller hela av statsskulden. Detta kanske låter konstigt idag men på denna tid var det vanligt att företag tog över statsskulder mot speciella privilegier. Bank of England grundandes bland annat år 1694 genom ett lån på 1,2 miljoner pund till den engelska staten, mot en ränta på 8 %. South Sea Company tog över statsskulden mot 6 % i ränta på statsskulden, rätt att ge ut aktier men även från och med den 1 augusti 1711 ensamrätt på handel och trafikeringen av Nord och Sydamerika. Man hoppades att kompaniet genom denna uppgörelse skulle lyckas ge Storbritannien tillgång till México och Peru som hade åtråvärda ädelmetaller, man förbisåg dock den lilla detaljen att Spanien ansåg sig ha monopol över all handel med Sydamerika. Fastän om South Sea Company aldrig gick med vinst så ansåg dess potential och dess monopoliska ställning nästintill oemotståndlig.

Mutor och korruption
Företagets stora kapital på 10 miljoner pund öppnade upp för en rad mycket tvivelaktiga transaktioner där styrelsemedlemmarna lånade väldigt stora summor pengar med staten som säkerhet eller helt enkelt från företagets egna aktiekapital. Det var dessutom inte ovanligt att ledande personer inom företaget lånade pengar för att sedan finansiera egna projekt eller behov.

Under denna tidpunkt var det inte heller ovanligt att företag mutade nyckelpersoner ur det engelska parlamentet för att söka tjänster i frågor som var intressanta för personen eller företaget i frågan. Det kunde bland annat vara så att om inte parlamentsledamöterna fick sin andel så skulle dessa parlamentariker blockera alla förhandlingar. South Sea Company betalade sammanlagt 132 parlamentariker 1,1 miljoner pund och 64 adelsmän 686,000 pund för att utföra tjänster under den tid som företaget var aktivt.

Verkligheten slår in, eller
Enda sedan företaget grundades 1711 hade förhoppningen om framtida vinster från den mycket lukrativa handeln i Västindien och Latinamerika setts som företag främsta inkomst källa. Men när freden i Utrecht väl undertecknades 1713 så visade det sig att bolaget inte skulle få något monopol och det blev aldrig några lönsamma intäkter för South Sea. När dessutom ett nytt krig med Spanien bryter ut 1718 sinar de få intäkter som bolaget har haft.
Priset stiger
Då de första aktierna i South Sea Company emitterades så gjordes det till en kurs som med skulderna räknades till en underkurs vilket gjorde att 100 pund i företaget var i marknadstermer värda 68 pund även om de första noteringarna låg en bit över 70 pund. När den bistra verkligheten slog in att South Sea Company aldrig skulle få en del av den lukrativa handeln 1718 så borde detta ha varit slutet för företaget. Men bolagets direktörer var dock inte rådlösa och 1719 så startade de en spekulationskarusell där konvertibler byttes mot aktier och nya lån finansierades med nya aktier som i sin tur gick att belåna. Under 1719 steg sedan priset nästan oavbrutet på företagets aktier och i januari 1720 stod priset i 128 för att sedan i mars stiga till 550 pund, i juni till 890 pund och i juli till över 1000 pund. Detta bidrog till att fler människor än någonsin i historien fram till detta datum blev rika på aktier och detta på en oerhört kort tid.

Bubble Act 1720
Under början av 1700- talet så var det inte bara The South Sea Company som sysslade med en tvivelaktig verksamhet där möjligheten att få framtida intäkter var svåra att överblicka. Därför var många företag under denna tid med extravaganta och ibland till och med rent av bedrägliga affärsidéer företag som ständigt sökte nya pengar. Många av dessa företag som på papper lät som någorlunda sunda, egentligen företag som oftast inte alls sysslade med vad de sa att de gjorde. Två exempel på företag som fanns under denna tid var bland annat företag sade sig kunna transformera kvicksilver till smidbara metaller, eller ett annat företag som skulle förse London med vatten men som egentligen sysslade med försäkringar.

Dessa företag gick ofta under namnet ``Bubbles´´ eller bubblor och den 22 februari 1720 så lyfte John Hungerford frågan i ``the house of commons´´ om dessa företag inte skulle undersökas. Företag som han hade identifierat som ytterst intressanta var företag som mellan dem skulle behöva söka över 40 miljoner i pund i nytt kapital. Kommittén som sattes för att undersöka företagen ville bland annat etablera en princip som inte skulle tillåta företag att syssla med verksamhet som inte var inskrivna i deras stadgar. Detta hade varit ett stort problem för South Sea Company om Hollow Sword Company undersökts, detta eftersom Hollow Sword fungerade som South Sea´s bank även om detta var långt ifrån dess ursprungliga mening då det skapades. För att undvika detta så jobbade South Sea aktivt med att påverka resultatet i omröstning för en utredning av Hollow Sword som slutade med att förslaget blev nedröstat med 75 mot 25.

Resultatet av The Bubble act

Det som slutligen blev resultatet av The Bubble act var en ny lag som antogs av det brittiska parlamenten som förbjöd alla aktiebolag som inte var auktoriserade genom ett, Royal charter. Lagen är också känd som Royal Exchange and London Assurance Corporation Act. Denna lag var verksam ända fram till 1825 då den ersattes. Lagen gav också företag som South Sea ett lyft i aktiekursen eftersom detta nu ansågs som säkra investeringar uppbackade av staten genom ett Royal charter, priset passerade även 890 pund i slutet av juni.

Toppen var nådd
När nedgången väl började i South Sea Company så finns det inget tydligt mönster eller anledning till varför det skedde när det skedde. Troligtvis så startade nedgången med att privatpersoner började lösa in sina vinster och detta startade en nedgående trend. När aktien började falla så skedde detta snabbt och priset föll från 775 pund den 31 augusti till 290 pund den 1 oktober 1720.  Det som sedan blev företagets undergång var att i och med att när aktiekursen sjönk så sjönk företagets marknadsvärde. Marknadsvärdet den 31 augusti var 164 miljoner pund och efter nedgången som skedde till oktober så raderades 103 miljoner av detta värde, vilket var en summa som motsvarade det dubbla värde som var statens ursprungliga skuld.

Slutet
När South Sea Company snabbt närmade sig slutet så gjorde detta att företag som hade lånat pengar eller på något sätt var indragen i South Sea´s värld hade nu svårt att få tag på pengar och gjorde i sin tur att många personer blev utblottade vilket ledde till utbredd ilska. I december startades en utredning, vilket uppdagade den enorma korruptionen som pågick inom parlamentet. Flera parlamentariker blev utkastade, uthängda men även fängslade. De inblandade i företaget fick bland annat se sina ägor bli konfiskerade för att lätta på bördan för de som blivit offer för företaget. Trots allt detta, så fortsatte South Sea Company att existera för ett tag till. Men i fortsättningen så sysslade företaget nästan enbart bara med att ta hand om den statliga skulden fram till mitten av 1850-talet.