Söderhavsbubblan
South Sea Company var ett engelskt företag som var verksamt under den relativt korta perioden mellan åren 1711 till 1720. Det som gör detta företag speciellt var att under nästan hela dess existens så levde det enbart på spekulation om framtida vinster. Då det gäller bubblan som har fått namnet från detta spektakulära företag så måste man backa tillbaka banden lite och prata om perioden mellan 1703 - 1713. Mellan 1703 - 1713 så låg ett redan hårt skuldsatt England i krig med Spanien och när kriget närmade sig sitt slut så hade denna skuld vuxit från 16,6 miljoner pund till 53,7 miljoner pund. Då ekonomin var ansträngd och möjligheten för att få in nytt utomstående kapital var begränsade, var England illa tvungen att ta hand om sin som skuld.Fakta Bakgrund
The South Sea Company grundades 1711 av framförallt två män vid namn Robert Harley som var den brittiske finansministern och John Blunt. Tillkomsten och strukturen hos företaget påminner mycket om hur Banque Royale och the Mississippi Company uppkom, det är inte heller en slump att tidsperioden för de två bubblorna är snarlik även om The South Sea Company existerade längre i praktiken.
Bubblan i sig skiljer sig inte speciellt mycket från en vanlig bubbla med det undantag att den var exceptionellt intensiv. Det som även skiljer denna bubbla från mer moderna bubblor är det faktum att både mutor och korruption kommer spela en viktig roll i denna bubbla.
Orsaken till att South Sea Company skapades var för att hantera den sviktande statsbudgeten som hade drabbats hårt av den brittiska inblandningen i det Spanska tronföljdskriget. Bolaget lovades att vid krigsslutet få monopol på handeln med de Spanska kolonierna i Västindien och Latinamerika.
The South Sea Company var lösningen
Som nämnt ovan så pressades Storbritannien hårt av den gigantiska statsskuld som landet hade dragit på sig under kriget med Spanien och ett av sätten att lösa detta problem var att låta ett företag ta över en del eller hela av statsskulden. Detta kanske låter konstigt idag men på denna tid var det vanligt att företag tog över statsskulder mot speciella privilegier. Bank of England grundandes bland annat år 1694 genom ett lån på 1,2 miljoner pund till den engelska staten, mot en ränta på 8 %. South Sea Company tog över statsskulden mot 6 % i ränta på statsskulden, rätt att ge ut aktier men även från och med den 1 augusti 1711 ensamrätt på handel och trafikeringen av Nord och Sydamerika. Man hoppades att kompaniet genom denna uppgörelse skulle lyckas ge Storbritannien tillgång till México och Peru som hade åtråvärda ädelmetaller, man förbisåg dock den lilla detaljen att Spanien ansåg sig ha monopol över all handel med Sydamerika. Fastän om South Sea Company aldrig gick med vinst så ansåg dess potential och dess monopoliska ställning nästintill oemotståndlig.
Mutor och korruption
Företagets stora kapital på 10 miljoner pund öppnade upp för en rad mycket tvivelaktiga transaktioner där styrelsemedlemmarna lånade väldigt stora summor pengar med staten som säkerhet eller helt enkelt från företagets egna aktiekapital. Det var dessutom inte ovanligt att ledande personer inom företaget lånade pengar för att sedan finansiera egna projekt eller behov.
Under denna tidpunkt var det inte heller ovanligt att företag mutade nyckelpersoner ur det engelska parlamentet för att söka tjänster i frågor som var intressanta för personen eller företaget i frågan. Det kunde bland annat vara så att om inte parlamentsledamöterna fick sin andel så skulle dessa parlamentariker blockera alla förhandlingar. South Sea Company betalade sammanlagt 132 parlamentariker 1,1 miljoner pund och 64 adelsmän 686,000 pund för att utföra tjänster under den tid som företaget var aktivt.
Verkligheten slår in, eller
Enda sedan företaget grundades 1711 hade förhoppningen om framtida vinster från den mycket lukrativa handeln i Västindien och Latinamerika setts som företag främsta inkomst källa. Men när freden i Utrecht väl undertecknades 1713 så visade det sig att bolaget inte skulle få något monopol och det blev aldrig några lönsamma intäkter för South Sea. När dessutom ett nytt krig med Spanien bryter ut 1718 sinar de få intäkter som bolaget har haft.
Priset stiger
Då de första aktierna i South Sea Company emitterades så gjordes det till en kurs som med skulderna räknades till en underkurs vilket gjorde att 100 pund i företaget var i marknadstermer värda 68 pund även om de första noteringarna låg en bit över 70 pund. När den bistra verkligheten slog in att South Sea Company aldrig skulle få en del av den lukrativa handeln 1718 så borde detta ha varit slutet för företaget. Men bolagets direktörer var dock inte rådlösa och 1719 så startade de en spekulationskarusell där konvertibler byttes mot aktier och nya lån finansierades med nya aktier som i sin tur gick att belåna. Under 1719 steg sedan priset nästan oavbrutet på företagets aktier och i januari 1720 stod priset i 128 för att sedan i mars stiga till 550 pund, i juni till 890 pund och i juli till över 1000 pund. Detta bidrog till att fler människor än någonsin i historien fram till detta datum blev rika på aktier och detta på en oerhört kort tid.
Bubble Act 1720
Under början av 1700- talet så var det inte bara The South Sea Company som sysslade med en tvivelaktig verksamhet där möjligheten att få framtida intäkter var svåra att överblicka. Därför var många företag under denna tid med extravaganta och ibland till och med rent av bedrägliga affärsidéer företag som ständigt sökte nya pengar. Många av dessa företag som på papper lät som någorlunda sunda, egentligen företag som oftast inte alls sysslade med vad de sa att de gjorde. Två exempel på företag som fanns under denna tid var bland annat företag sade sig kunna transformera kvicksilver till smidbara metaller, eller ett annat företag som skulle förse London med vatten men som egentligen sysslade med försäkringar.
Som nämnt ovan så pressades Storbritannien hårt av den gigantiska statsskuld som landet hade dragit på sig under kriget med Spanien och ett av sätten att lösa detta problem var att låta ett företag ta över en del eller hela av statsskulden. Detta kanske låter konstigt idag men på denna tid var det vanligt att företag tog över statsskulder mot speciella privilegier. Bank of England grundandes bland annat år 1694 genom ett lån på 1,2 miljoner pund till den engelska staten, mot en ränta på 8 %. South Sea Company tog över statsskulden mot 6 % i ränta på statsskulden, rätt att ge ut aktier men även från och med den 1 augusti 1711 ensamrätt på handel och trafikeringen av Nord och Sydamerika. Man hoppades att kompaniet genom denna uppgörelse skulle lyckas ge Storbritannien tillgång till México och Peru som hade åtråvärda ädelmetaller, man förbisåg dock den lilla detaljen att Spanien ansåg sig ha monopol över all handel med Sydamerika. Fastän om South Sea Company aldrig gick med vinst så ansåg dess potential och dess monopoliska ställning nästintill oemotståndlig.
Mutor och korruption
Företagets stora kapital på 10 miljoner pund öppnade upp för en rad mycket tvivelaktiga transaktioner där styrelsemedlemmarna lånade väldigt stora summor pengar med staten som säkerhet eller helt enkelt från företagets egna aktiekapital. Det var dessutom inte ovanligt att ledande personer inom företaget lånade pengar för att sedan finansiera egna projekt eller behov.
Under denna tidpunkt var det inte heller ovanligt att företag mutade nyckelpersoner ur det engelska parlamentet för att söka tjänster i frågor som var intressanta för personen eller företaget i frågan. Det kunde bland annat vara så att om inte parlamentsledamöterna fick sin andel så skulle dessa parlamentariker blockera alla förhandlingar. South Sea Company betalade sammanlagt 132 parlamentariker 1,1 miljoner pund och 64 adelsmän 686,000 pund för att utföra tjänster under den tid som företaget var aktivt.
Verkligheten slår in, eller
Enda sedan företaget grundades 1711 hade förhoppningen om framtida vinster från den mycket lukrativa handeln i Västindien och Latinamerika setts som företag främsta inkomst källa. Men när freden i Utrecht väl undertecknades 1713 så visade det sig att bolaget inte skulle få något monopol och det blev aldrig några lönsamma intäkter för South Sea. När dessutom ett nytt krig med Spanien bryter ut 1718 sinar de få intäkter som bolaget har haft.
Priset stiger
Då de första aktierna i South Sea Company emitterades så gjordes det till en kurs som med skulderna räknades till en underkurs vilket gjorde att 100 pund i företaget var i marknadstermer värda 68 pund även om de första noteringarna låg en bit över 70 pund. När den bistra verkligheten slog in att South Sea Company aldrig skulle få en del av den lukrativa handeln 1718 så borde detta ha varit slutet för företaget. Men bolagets direktörer var dock inte rådlösa och 1719 så startade de en spekulationskarusell där konvertibler byttes mot aktier och nya lån finansierades med nya aktier som i sin tur gick att belåna. Under 1719 steg sedan priset nästan oavbrutet på företagets aktier och i januari 1720 stod priset i 128 för att sedan i mars stiga till 550 pund, i juni till 890 pund och i juli till över 1000 pund. Detta bidrog till att fler människor än någonsin i historien fram till detta datum blev rika på aktier och detta på en oerhört kort tid.
Bubble Act 1720
Under början av 1700- talet så var det inte bara The South Sea Company som sysslade med en tvivelaktig verksamhet där möjligheten att få framtida intäkter var svåra att överblicka. Därför var många företag under denna tid med extravaganta och ibland till och med rent av bedrägliga affärsidéer företag som ständigt sökte nya pengar. Många av dessa företag som på papper lät som någorlunda sunda, egentligen företag som oftast inte alls sysslade med vad de sa att de gjorde. Två exempel på företag som fanns under denna tid var bland annat företag sade sig kunna transformera kvicksilver till smidbara metaller, eller ett annat företag som skulle förse London med vatten men som egentligen sysslade med försäkringar.
Dessa företag gick ofta under namnet ``Bubbles´´ eller bubblor och den 22 februari 1720 så lyfte John Hungerford frågan i ``the house of commons´´ om dessa företag inte skulle undersökas. Företag som han hade identifierat som ytterst intressanta var företag som mellan dem skulle behöva söka över 40 miljoner i pund i nytt kapital. Kommittén som sattes för att undersöka företagen ville bland annat etablera en princip som inte skulle tillåta företag att syssla med verksamhet som inte var inskrivna i deras stadgar. Detta hade varit ett stort problem för South Sea Company om Hollow Sword Company undersökts, detta eftersom Hollow Sword fungerade som South Sea´s bank även om detta var långt ifrån dess ursprungliga mening då det skapades. För att undvika detta så jobbade South Sea aktivt med att påverka resultatet i omröstning för en utredning av Hollow Sword som slutade med att förslaget blev nedröstat med 75 mot 25.
Resultatet av The Bubble act
Det som slutligen blev resultatet av The Bubble act var en ny lag som antogs av det brittiska parlamenten som förbjöd alla aktiebolag som inte var auktoriserade genom ett, Royal charter. Lagen är också känd som Royal Exchange and London Assurance Corporation Act. Denna lag var verksam ända fram till 1825 då den ersattes. Lagen gav också företag som South Sea ett lyft i aktiekursen eftersom detta nu ansågs som säkra investeringar uppbackade av staten genom ett Royal charter, priset passerade även 890 pund i slutet av juni.
Toppen var nådd
När nedgången väl började i South Sea Company så finns det inget tydligt mönster eller anledning till varför det skedde när det skedde. Troligtvis så startade nedgången med att privatpersoner började lösa in sina vinster och detta startade en nedgående trend. När aktien började falla så skedde detta snabbt och priset föll från 775 pund den 31 augusti till 290 pund den 1 oktober 1720. Det som sedan blev företagets undergång var att i och med att när aktiekursen sjönk så sjönk företagets marknadsvärde. Marknadsvärdet den 31 augusti var 164 miljoner pund och efter nedgången som skedde till oktober så raderades 103 miljoner av detta värde, vilket var en summa som motsvarade det dubbla värde som var statens ursprungliga skuld.
Slutet
När South Sea Company snabbt närmade sig slutet så gjorde detta att företag som hade lånat pengar eller på något sätt var indragen i South Sea´s värld hade nu svårt att få tag på pengar och gjorde i sin tur att många personer blev utblottade vilket ledde till utbredd ilska. I december startades en utredning, vilket uppdagade den enorma korruptionen som pågick inom parlamentet. Flera parlamentariker blev utkastade, uthängda men även fängslade. De inblandade i företaget fick bland annat se sina ägor bli konfiskerade för att lätta på bördan för de som blivit offer för företaget. Trots allt detta, så fortsatte South Sea Company att existera för ett tag till. Men i fortsättningen så sysslade företaget nästan enbart bara med att ta hand om den statliga skulden fram till mitten av 1850-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar