Är banker intressanta till portföljen ?

Svenska banker, är dessa intressant och ska du köpa dem?
Låt oss prata om det

Jag tycker överlag att svenska banker är toppen även om vissa har fått bekänna färg under det senaste året(Swedbank/Nordea) och jag ska inte ljuga, jag har varit negativt inställd mot Nordea och jag har ansett att dess aktier ska handlas med en rabatt mot resterande svenska banker. Då räknar jag inte in mäklarna som Avanza och Nordnet som mest sysslar med aktier, utan storbanker. Dessa är i Sverige Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken. Så trots all dålig pr så pratar vi om ``stabila och säkra´´ företag som jämfört med andra företag i branschen gör bra ifrån och sköter sig med vissa snedsteg.

Det som intresserade mig för att skriva detta inlägg är det faktum att under den senaste tiden har svenska banker rört på sig och med viss rätt. De klarar av den låga minusräntan galant och de är stabila. Detta kan jämföras med den italienska banken Tuscan bank Monte dei Paschi eller Deustche bank. Så från den enkla analysen så ser ju självklart svenska banker ut som ett självklart val eller hur? Tyvärr är det ju inte så enkelt.

Då det gäller banker så måste man även se hur resten av världens banker mår, detta främst eftersom alla banker som verkar i någon form globalt uteslutande tar/ger ut lån till andra banker och köper/säljer strukturerade värdepapper mellan varandra. Ett av de stora problemen under finanskrisen 2008 var bland annat att ingen egentligen visste vem som stod som motpart för de utgivna värdepapprerna som låg i bankernas portföljer. Detta gjorde det i princip möjligt för en bank att sälja hushållsobligationer på en våning och köpa dem på en annan våning utan att själva veta om att de hade köpt sina egna papper. Ett annat problem var att med den mängd sekundärt skapade produkter som fanns i systemet var att det var omöjligt att se vad som hände i djungeln, men detta hade även gjort det möjligt att ta ``bet´´ på att andra värdepapper skulle slås omkull, vilket i sin tur hade skapat nya sekundära värdepapper. Se det som en kö med människor där alla slår vad med personen som står före dem, personen sist i kön har ingen möjlighet att veta vad som är det underliggande ``betet´´

Många ser därför t.ex. Nordea bara som en svensk bank med ett börsvärde på ynka 357 miljarder kronor som en ett säkert kort att satsa på men det som mig orolig då det gäller banker är det samlade värdet som t.ex. Nordea har i tillgångar. Bland annat att utlåning och värdepapper ligger på sagolika 6.000 miljarder kronor medan Sveriges BNP är på knappa 4.000 miljarder. Totalt är de fyra storbankernas tillgångar nästan 3,5 gånger så stora som Sveriges BNP. Detta för mig ger en varningssignal om att de svenska bankerna i sig inte är så stabila som många tror. Visst man ska inte blanda in tillgångar eller värdepapper som inte ägs av banken utan av dess kunder men detta gör egentligen bara att andelen skulder och utlånat kapital ökar sett till bankens egna tillgångar. Dessa egna tillgångar är även många gånger sådant som ligger i andra bankers portföljer och balanser. Detta gör i sig att när banker i Italien eller Tyskland får det jobbigt så drabbas även svenska banker då värdet på deras tillgångar och utlånat kapital kan sjunka i samma takt som dessa utländska bankers aktiekurser.  Banker är instabila av sin natur och så länge de inte behöver ha kapital på större delen av sin utlåning så kommer de alltid löpa en risk av att gå omkull.

Men nog om detta frågan var om Svenska är intressant och om du ska köpa dem. Jag skulle vilja säga ja och detta kommer åter till att svenska banker trots allt är väldigt stabila av sig sett till deras motsvarigheter i t.ex. Europa. Främsta argumentet till detta tar jag från det stresstest som gjordes av den Europeiska banktillsynsmyndigheten under sommaren där samtliga 4 svenska storbanker gjorde bättre ifrån sig än de Europeiska motparterna.

 I det negativa scenariot som EBA räknat på sjunker de svenska bankernas termer av kärnprimärkapitalkvoten, CET1-kvoten, enligt följande:

·         För Handelsbanken minskar CET1-kvoten från 21,2 procent till 18,5 procent, en minskning med 2,7 procentenheter.

·         För Nordea minskar CET1-kvoten från 16,5 procent till 14,1 procent, en minskning med 2,4 procentenheter.

·         För SEB minskar CET1-kvoten från 18,8 procent till 16,6 procent, en minskning med 2,2 procentenheter.

·         För Swedbank minskar CET1-kvoten från 24,1 procent till 22,3 procent, en minskning med 1,9 procentenheter.

Detta års stresstester innehöll inga kapitalnivåer för godkänt eller underkänt utan är i stället utformade för att ge nödvändig information till översynsprocessen (SREP) för 2016.
Av DIREKT 
Publicerad: 29 juli 2016, 22:08 Uppdaterad: 30 juli 2016, 08:55

Övriga europeiska banker hamnade på i snitt 13,0 procent i grundscenariot medan i det negativa scenariot landade på 9,1 procent i snitt. Vilket talar för en hyffsad nivå även från de Europeiska bankerna där ändå resultaten i dessa tester är bättre än de som genomfördes 2014 där snittet landade på 11,2 och 8,6 med undantaget Monte dei Paschi. Som i det negativa scenariot fick ett resultat som var -2,44 procent. Så med detta fastslaget så ser ju svenska banker oerhört intressanta ut från ett riskperspektiv. Dock ska man inte glömma att banker och deras tillgångar är som en djungel och att dessa stresstester inte testar scenarion som den senaste finanskrisen då dessa är omöjliga att förutsäga så därför ska stresstester ses med en nypa salt.

En av de punkter som jag främst tittar på då det gäller de svenska bankaktierna så är det direktavkastningen. Då både Swedbank, Nordea, SEB, och Handelsbanken lämnar ut utdelning varje år så är detta för mig en otroligt viktig variabel då jag tittar på om banken är intressant att köpa till portföljen. Denna relation har även ändrats i och med att vi lever i en värld med minusränta. Att få avkastning har blivit svårare och detta har pressat upp priset på aktier och då även på de aktier som lämnar en utdelning, vilket sänker direktavkastningen i procent i förhållande till aktiepriset. Jag har därför tagit mig friheten att sammanställa de senaste priserna på de svenska storbankernas aktie och deras direktavkastning i procent.

Swedbank
201,2 kronor senaste kurs 17/10
5,32 %
Nordea Sve
89,6 kronor senaste kurs 17/10
6,62 %
SEB A
88,95 kronor senaste kurs 17/10
5,9 %
Handelsbanken A
121,3 kronor senaste kurs 17/10
4,95 %

Det som jag då tittar på är som sagt direktavkastningen i procent. Viktigt att notera, jag lägger inte vikt på att dessa banker har trots att de är banker olika kärnverksamheter. Därför ska detta tas med en nypa salt. Varför gör jag dem då likvärdig? Det är främst för att göra det enkelt för mig men även för att bankerna sett till direktavkastning inte varierar i någon större utsträckning utan ligger i dagsläget på under 6 % med undantag för Nordea på cirka 7 % vilket jag ändå anser är rättvist då banken enligt mitt tycke ska handlas med en viss rabatt.

Men detta ger inte riktigt svaret på om man ska köpa svenska banker eller ej utan jag kommer att jämföra detta med vilken avkastning som man teoretiskt sätt kan förvänta sig. Detta dock utan att ta med kursutvecklingen för aktien utan enbart ta direktavkastningen i beaktning. (Jag kommer alltså inte ta totalavkastningen för aktien under detta år i beaktning).
Jag kommer göra detta genom att jämföra den förväntade avkastningen mot den procentuella direktavkastningen för att dra en enkel men ändå enligt mitt tycke en fullt godkänd slutsats om svenska bankaktier är köpvärda.

Ett vanligt mått för att räkna fram en förväntad avkastning på aktier är genom att ta följande formel.
Riskfri ränta+ Riskpremie = förväntad avkastning.

 Det historiska måttet för riskpremie utan att ta någon hänsyn till specifika aktier eller branscher är i på snitt 4,5- 5%. Den riskfria räntan är den ränta som du kan få på ett sparkonto och brukar historiskt sätt ligga på runt 2,5-5%. Idag med den extremt låga räntan ligger den dock på 0 eller däromkring så därför säger vi 0 %. Detta gör att (0+4,5)= 4,5, vilket betyder att den förväntade avkastningen just nu på så låga som 4,5 % respektive 5 % beroende på vilket du väljer men i detta perspektiv känns inte 0,5 % så viktigt.

Om vi då utgår från de gällande direktavkastningarna för de fyra storbankerna så finner vi att de ger en bättre avkastning sätt till vad vi kan förvänta oss att de gör(marginellt). Detta trots att dessa har klättrat starkt under den senaste perioden. Den bankaktie som enligt detta exempel idag ser minst köpvärd ut sett till avkastning är Handelsbanken med en direktavkastning på 5,08 % medan Nordea ser mer lovande ut. Om man skulle bortse från den rabatt som jag anser ska räknas in.

Men P/E då?
P/E är om du inte känner till det pris per aktie/ vinst per aktie. Detta är ett ganska enkelt och trubbigt nyckeltal, men kan användas för att göra en snabb överblick om en aktie är billig eller dyr. Ett P/E på runt 10-13 skulle jag nog anse är normalt för banker och allt över under detta kan generellt anses dyrt eller billigt. Dock ska man notera att detta skiljer sig från bransch till bransch och att det är omöjligt att sätta ett ``korrekt´´ P/E tal på företag med stark tillväxt, främst dem utan vinst. En annan nackdel med P/E är att detta nyckeltal påverkas starkt av enskilda engångsposter som kan ligga på specifika kvartal som i sin tur ligger som bas för vinst per aktie. Detta gör att ett P/E kan snabbt ändras från kvartal till kvartal. Men för att ändå ta med detta för intressets skull så kommer följande siffror.

Swedbank
12,18   17/10
Nordea
10,9  17/10
SEB
19,08   17/10
Handelsbanken
14,07  17/10

I detta fall så visar P/E att det egentligen bara är SEB som sticker ut med ett P/E på cirka 19 . Vilket i sin tur skulle signalera att SEB är dyrare än de andra bankerna vilket i detta fall pekar på att förväntningarna på SEB är högre ställda på dem än övriga banker. Jag har dock svårt att se att SEB ska ha sådan mycket bättre tillväxt än övriga banker och anser därför att banken ur ett P/E perspektiv viskar om att banken är dyr. P/E tal visar bland annat att det skulle ta banken 19 år att tjäna in samma belopp per aktie som du kan köpa den för nu.

Slutsats:
Är svenska banker intressanta att köpa?
I dagsläget kan jag tycka att bankernas aktiepriser har nått en nivå som sett till direktavkastning ligger helt i linje med vad man förvänta sig. Jag skulle dock inte vilja köpa på dessa nivåer utan hellre invänta lägre nivåer där direktavkastningen ger runt 6-7 möjligtvis åtta procent. En av anledningarna till detta är att börsen generellt har haft en stark uppgång sedan juli/augusti och därför ser dessa aktier inte längre lika billiga ut. Är dessa aktier dyra? Tekniskt sätt inte om vi bara ser till direktavkastningen som det avgörande men jag skulle inte heller tro på någon större uppgång inom den närmsta framtiden. Detta eftersom den förväntade avkastningen riskfriränta + riskpremie skulle bli lite väl ansträngd om kurserna går upp 3-4 kronor. Så därför sätter jag mig relativt neutral till samtliga banker med en viss reservation om att de kan bli intressanta om kurserna sjunker med några kronor.

Noterbart
Jag har i dessa exempel utgått från att utdelningen är oförändrad detta år.
Jag har jämfört bankerna rakt av utan att ta hänsyn till deras skillnader i kunder och verksamheter.
Jag har inte tagit totalavkastning i beaktning.
Direktavkastning kommer sjunka om aktiekursen går upp, vilket betyder att en lägre direktavkastning kan komma av att kursen har gått bra vilket inte är negativt om du redan äger aktien.
Att avgöra om aktier är köpvärda genom att enbart titta på direktavkastning är inte att rekommendera.

Utöver detta så får ni ha det bra och om du har någon synpunkt på detta innehåll eller någon fråga så är det bara att skjuta. Jag svarar gärna

//RJE

Investerar SM

Då var det dags, startsignalen har gått och tävlingen har startat. Om du undrar vad jag pratar om så handlar det om investerar SM. Tävlingen för dem som inte kan något om börsen, du som kan lite, du som tror att du vet något och du som vet allt. Det är en tävling som går ut på att investera 100 000 fiktiva kronor i riktiga värdepapper under en månad.

Då det gäller denna tävling så har jag en delad syn på den. Visst det är roligt att tävla mot andra och bygga lite på sitt investerar ess, men denna tävling är egentligen inget för dem som vill investera långsiktigt. Det är en tävling som på många sätt trots dess goda avsikt talar emot sig själv. Denna tävling ska väcka intresse och inspirera människor att investera, vilket är bra men eftersom tävlingen bara är en månad(tre veckor) lång och den som vinner är den med störst avkastning så belönar denna tävling automatiskt den som tar störst risk. Vilket gör att tävlingen känns mer som ett kasino mer än en värdig väg in för någon som vill lära sig mer om värdepapper. Med det sagt, jag tycker att alla som tycker att aktier och värdepapper är intressant ska delta.

Jag personligen har deltagit i bland annat Fond-SM och har lyckats ganska bra. Jag har inte vunnit men min avkastning har slagit börsen med hästlängder. Jag ser därför dessa tävlingar som en möjlighet att testa nya värdepapper och instrument som jag annars inte använder mig av. Jag köper och säljer aktier, de få gånger jag har köpt något med lite hävstång så har det varit ``case´´ rörande det svenska börsindexet inför t.ex. Brexit eller liknande tillfällen. Så därför känner jag att sådana här tävlingar där jag inte behöver ta någon risk i min riktiga portfölj är ett perfekt tillfälle för att testa något nytt. Det är trots allt detta som tävlingen mer eller mindre vill att du ska göra när målet är att nå en så hög avkastning som möjligt. Därför ingår inte räntor eller fonder i denna tävling.

Jag gillar att tävla men jag vet att jag inte kommer att vinna denna tävling. Först och främst så hamnade föra årets vinnare på + 300 vilket redan årets ledare har krossat. jag ligger på just nu på runt 9%+. Då det gäller dem som leder eller kommer vinna denna tävling som redan har dragit in flera hundra procent, så tar jag dessa siffor med en väldigt stor nypa salt, om människor skulle lyckas att trolla fram sådana siffror ständigt då skulle det finnas fler som var miljardärer i världen. Alla kan ta risk men alla kan inte skapa en stadig avkastning under än längre tid som ger 300%+ på en vecka. 10-15% är kanske ett bra och nåbart riktmärke per år, 15 % innebär att du skulle dubbla pengarna vart femte år vilket är väldigt bra. Så nej jag kommer inte att vinna i år eller nästa år men jag kommer vara med och jag kommer utvecklas. Kanske kommer jag att nå över 300 % något år, vem vet.

Kort om tävlingen:
Namn: Investerar SM
Arrangör: NMG
Form: Högst avkastning vinner, veckotävlingar och huvudtävling
Värdepapper: 600 olika värdepapper så som Warranter, Certifikat och Minifutures.
Ålderkrav:18
Hur många: Cirka 15 000 beräknas tävla
Kan man fortfarande delta? Ja men du är inte längre med att tävla om första priset.
Vad kan man vinna? 1. 100 gram guld 2. 500 gram silver + Go pro 3. Apple Watch.

Om du tävlar i denna tävling hör gärna av dig och berätta om din strategi och tankar om denna tävling. Kör du hög hävstång eller låg, kör du specifika aktier, råvaror eller kör du på index? Annars så hörs vi
// RJE

Vem var Charles Ponzi?

``I landed in this country with $2.50 in cash and $1 million in hopes, and those hopes never left me.´´

(Charles Ponzi)          

Charles Ponzi är en man som kanske enbart är känd för en enda sak, sitt bedrägeri med internationella svarskuponger. Genom att lova sina investerare 50 % avkastning på under 90 dagar så lyckades han lura hela 40 000 investerare som sedan skulle bli varse om det som sedan skulle ge namn till alla liknande bedrägerier. Detta är om det inte redan har framgått ett inlägg om manen som inte skapade bedrägeriet utan han som gav namnet till Ponzi-bedrägerier.

Charles Ponzi var i början av 1900-talet en vanlig Italiensk emigrant som föddes 1882 i Parma, Italien men som hade flyttat till Boston i USA för att ta del av den amerikanska drömmen. Tyvärr var Ponzi inte ett typiskt framgångsexempel och redan i augusti 1919 hade han lyckats driva sin svärfars handelsbod i botten. Det som dock såg ut att få lyckan att vända för den nu fattiga Ponzi var ett brev som kom med en internationell svarskupong, som på denna tid fungerade som en sorts check som kunde lösas in mot ett frimärke i USA. Den grundläggande tanken var att genom att köpa utländska svarskuponger i utländskvaluta växla in dessa mot amerikanska frimärken som då hade ett värde av fem cent i USA så kunde man tjäna pengar.  Vilket i sig skulle vara ett enkelt och lönsamt sätt att utnyttja en felprissättning i marknaden som teoretiskt hade uppstått.

Problemet i praktiken

Tyvärr så sprang Ponzi in i ett problem som han inte hade förväntat sig, nämligen det amerikanska postverket som gjorde att de svarskuponger som han köpte blev till en förlust affär. Detta var ett stort problem för Ponzi eftersom han hade bett sina italienska släktingar och vänner att köpa en hel hög med svarskuponger och skicka dessa till honom i USA, detta innan han hade skaffat sig något kapital. Detta faktum gjorde att Ponzi aldrig kom att tjäna några pengar på sina svarskuponger utan han blev tvungen att finna ett annat sätt.

Karusellen tar fart
Ponzi kanske inte var en lysande affärsman men han visste hur han skulle handskas med människor. Ponzi som just nu befann sig i en sämre situation än innan han investerade i de värdelösa svarskupongerna fick nu gå in i rollen som en nyrik affärsman med en lockande investering som skulle ge dess investerare 50 % tillbaka på deras investering inom 90 dagar. Säg vilken investerare som inte skulle vilja ha en sådan avkastning och detta visste Ponzi om. Redan i december 1919 så började pengarna rulla in från de första investerarna och lika snabbt som Ponzi hade lovat så kom pengarna tillbaka och detta med de sagda vinsterna på 50 %, problemet var bara att det inte fanns någon vinst. Pengarna som betalades ut som avkastning var nämligen pengar som hade kommit från andra investerare som Ponzi hade lovat samma höga avkastning.

Grus i maskineriet
Så vid detta tillfälle var karusellen i full fart och så länge det fanns nya investerare med nya pengar så kunde karusellen fortsätta att snurra. Problemet var bara det att inga pengar egentligen investerades utan bara bytte händer och när Ponzi började få problem att täcka de gamla skulderna så var han tvungen att hitta nya investerare. Ponzi gjorde detta genom att anställa nya rekryterare och öppna upp nya kontor som i sin tur ökade storleken på hans bedrägeri. Trots detta så hade Charles Ponzi på ytan lyckats med just den amerikanska drömmen då han hade lyckats flytta in i ett hus med tolv rum i ett exklusivt bostadsområde, ägde dyra bilar och anställde tjänstefolk. Boston Post skrev bland annat en artikel den 24 juli 1920 om att den just då framgångsrika Ponzi var den amerikanska drömmen personifierad. Men ungefär samtidigt som denna artikel publicerades så började hans bedrägeri spricka i grundvalarna och det skulle inte dröja länge innan fallet skulle komma.

Toppen och slutet
En av anledningarna till varför Charles Ponzi hade lyckats undkomma publicitet var det faktum att han i ett tidigt skedde hade vunnit ett mål mot en tidning om ett vite på 500 000 dollar i ett mål om ärekränkning vilket gjorde att de flesta kritikerna drog sig för att utmana honom öppet. Men då hans bedrägeri växte så drog detta åter blickar mot honom och hans verksamhet och detta gjorde att Boston Post slutligen anlitade den ansedde finansjournalisten Clarence Baron som satte sig ner och räknade på de påståenden som Ponzi gjorde och kom fram till att om Ponzis påstående skulle stämma så skulle antalet svarskuponger som var i omlopp uppgå till runt 160 miljoner. Problemet var bara det att det amerikanska postverket uppgav att det i verkligheten bara existerade cirka 27 000 svarskuponger. Detta gjorde såklart att investerarna flockades till Ponzis kontor för att göra uttag i vad som enklast kan liknas med en ``bankrun´´ och som ofta leder till att en bank inte kan fullfölja sina åtaganden.  Men Ponzi lyckades att lugna de oroliga investerarna och stabilisera sin verksamhet genom att på kort tid betala ut cirka två miljoner dollar och på detta sätt lugna massan.

Denna rusning efter uttag plus de uppmärksammade artiklarna från Boston Post hade dock fått upp myndigheternas ögon för Ponzi och hans verksamhet. Detta ledde till att myndigheterna startade en undersökning och det dröjde inte länge förrän det stora bedrägeriet skulle uppmärksammas. En sak som snabbt intresserade utredarna var de intressen som Ponzi hade som kund i en bank placerad i de italienska kvarteren i Boston. Nämligen Hanover Trust Bank of Boston. Ponzi hade i början varit en liten kund i banken men i och med att han började sätta in mer och mer pengar i banken från sin verksamhet så ökade även hans makt över banken och tillslut var han så stor och viktig kund för banken att han själv kunde diktera villkoren i banken. Då utredningen började så fokuserade främst myndigheterna på att ta reda på hur Ponzis verksamhet kunde påverka stabiliteten i bankväsendet, i början fann man heller ingenting som kunde peka på att något olagligt pågick. När man dock sedan gjorde en revision av banken så visade det sig att banken hade genererat ett underskott på minst sju miljoner dollar. Dessa krediter hade främst ställts ut av Hanover Trust Bank men även rad andra banker och alla dessa skulle sedan dras med i Ponzis fall.


 Ponzis bedrägeri i siffror
Investerarna som hade investerat i Ponzis bedrägeri fick tillbaka i bästa fall 30 cent på en dollar, men vissa blev även helt ruinerade. Under den korta tid som Ponzi var verksam så lyckades han svindla till sig runt 15 miljoner dollar varav 7 miljoner fortfarande var skulder, vilket för 1920 var en summa som var smått overklig för en vanlig Bostonbo. Som mest hade Ponzi och hans verksamhet lyckats lura in runt 40 000 investerare i hans bedrägeri och dessutom dragit med sig Bostons banksystem i hans fall.


 Ponzis straff och död
Charles Ponzi åtalades av den federala domstolen och stod åtalad för över 80 fall av postbedrägeri och andra brott, han dömdes trots det bara till ett kortare straff då han erkände sig skyldig för ett av de brott han hade begått. Han åtalades dock snart igen och detta gjorde att han satt i fängelse fram till december 1934 innan han slutligen släpptes. Väl på utsidan så möttes han av en utvisningsdom till Italien. Vad som sedan hände med Ponzi i Italien är oklart men hans korta men lyxiga liv i överflöd var nu över och oavsett av vilken anledning han valde att flytta eller fly till Brasilien så dog Charles Ponzi i Rio de Janeiro den 18 januari 1948. Det han då lämnade till eftervärlden var förutom sitt namn, 75 dollar som räckte precis till att betala hans egen begravning.

//RJE