Låt
mig börja med ett göra det tydligt en gång för alla, jag är inte den som direkt
får varma känslor av EU. Jag gillar frihandel, frirörlighet och ett mer
gemensamt banksystem. Det jag inte gillar med EU är det faktum att det känns
som att en okänd man/kvinna sitter i något land långt borta och röstar om
sådant som kan påverka hur jag lever mitt liv. Jag har nog problem att förstå
varför svenska politiker gör som svenska politiker gör. Jag gillar inte heller
den särbehandling vissa länder har då det gäller beslut och viktiga
omröstningar i EU. Jag gillar inte att vissa länder är medlemmar även om de
enligt min mening inte uppfyller de krav som faktiskt ställs på dem. Men nog om
mina egna känslor låt oss prata om Brexit.
Blev jag förvånad av utfallet? Om vi börjar med själva omröstningen så blev det en Brexit. Blev jag förvånad? jo jag blev faktiskt det, men jag hade ändå tagit försiktighetsåtgärder vilket innebar att jag hade tagit det säkra före det osäkra och sålt nästan 90 % av portföljen (övriga 10 %) som jag inte sålde var antingen väldigt små innehav eller onoterade företag som jag hur som helst inte kunde göra något åt. Jag kände att även om de sista undersökningarna innan själva valdagen visade på Bremain så kunde resultaten svänga. En tes jag körde med var att om Trump kan bli presidentkandidat för republikanerna varför kan inte England lämna EU. Detta gör dock inte förvåningen mindre att det faktiskt skedde, för hur många länder har lämnat EU?
Hur jag känner? Eftersom jag gjorde ett ``bet´´ på att England skulle lämna EU så blev jag självklart även lite glad. Med tanke på att den svenska börsen var stängd och med tanke på att börserna i världen reagerade så kraftigt negativt så känns min gissning värt det. Sedan så har jag förhoppningsvis varit tydlig med mitt missnöje mot hur EU fungerar i praktiken så detta gör att det känns mer som en personlig seger än något annat. Sedan att det är negativt för miljontals människor? Ja det är ju det, men för mig? Jag kunde köpa tillbaka samma aktier som jag sålde innan omröstningen till ett bra mycket lägre pris.
Konsekvenser kortsiktigt? Kortsiktigt ser jag en fortsatt Bearmarket med en långsamt nedåtgående trend även om världens marknader kommer att vara mer volatil nu under en längre tid framöver och då erbjuda en rad finna tillfällen där börsen kommer ta sig uppåt. Det ska även tillägas att vi just nu befinner oss i en Bearmarket som snart hamnar i nivå med de större finanskriserna sett till antalet dagar med taskigt börshumör.
Vad vi annars kan se sedan det kraftiga fallet på måndagen efter omröstningen till nu är att iallafall den svenska börsen har återhämtat sig väldigt bra. Då det rör räntan så tror jag inte att det finns någon centralbank som känner sig sugen att röra på den mer än vad som är absolut nödvändigt. Om vi tillexempel tar USA kan de ursprungliga fyra höjningarna som blev två, möjligtvis bli ingen höjning alls i år om det fortsätter att storma både ekonomiskt och politiskt.
Effekten av Brexit har visserligen lagt sig och den första chocken har nu passerat, men jag tror inte det värsta har kommit än. Den svenska börsen har som nämnt återhämtat sig väldigt bra och det har även de svenska bankerna. Detta gäller dock inte för alla banker och framförallt inte för vissa banker i vissa specifika länder. Länder som man kan räkna in i denna grupp är förutom England även Italien och Spanien. Bankerna i Italien och Spanien har haft väldigt svårt under en lång tid med dåliga lån och när några procent av värdet försvinner vid en börsnedgång då försvinner en stor säkerhet i banken. Det är nog inte främmande för någon att banker inte alltid består av eget kapital till 100 % utan använder sig av hävstång för att öka vinsterna på det egna satsade kapitalet. Men denna hävstång som ger bankerna en god vinst vid goda tider fungerar även med motsatt effekt i dåliga tider. Därför om vi summerar de värden som kortsiktigt raderades vid Brexit så försvann i vissa fall så mycket som 25 % av bankernas marknadsvärde, detta är ett hårt slag mot samtliga banker. Om vi även väger in att sedan årsskiftet så har världens 20 största banker tappat en fjärdedel av sina börsvärde eller 4000 miljarder svenska kronor(Svensk BNP uppgick föra året till 4159 miljarder) så har vi ett problem. Utlåningen mellan olika banker är oftast det som i slutändan brukar vara det som klämmer allra mest och om en bank går under så finns det alltid en risk för en dominoeffekt.
Konsekvenser långsiktigt?
Det är otroligt svårt att sia om vad som kommer ske inom ett år, om två år eller till och med om 10 år. Kommer vi fortsätta se en dålig tillväxt varvat med en trög vinst utveckling? Ja det tror jag, skulle vi se det utan Brexit? Absolut. Att Brexit förstärker denna effekt kan vi nog alla skriva under på men att blunda för att även utan Brexit så ser det inte så bra ut. Jag skulle nästan säga att lite tuff ekonomi framöver kan bidra till att de mer riskabla investeringarna minskar och att detta i längden ger en positiv effekt. Utöver det så har jag svårt att se att den globala handeln kommer drabbas av någon katastrof, kanske en nedgång de närmaste två åren under den tid som Brexit är aktuellt men sedan är jag inte orolig. Det kommer möjligtvis en ny kris, vilket är troligt med tanke på de cykler som ekonomin brukar följa, vilket pekar på att det snart är dags igen. Men detta har egentligen inget med Brexit att göra.
Det som annars får mig att dra på foliehatten är nog det faktum att det finns snart ingenting kvar som en centralbank kan göra för att dämpa ett fall. Vi har historiskt låga räntor och en relativt dålig ekonomisk utveckling om vi faktiskt väger in att pengar är i princip grattis. Vi har ECB som stödköper för 80 miljarder i veckan på den europeiska marknaden och vi har en flaskhals i aktiemarknaden i den form att idag är det uteslutet att köpa något utöver aktier, du får nämligen inget för att placera i räntor. Om vi framöver skulle se en större sättning på marknaden blandat med lite negativa tillväxtsiffror vad ska då en centralbank göra? helikopterpengar? Likheter med USA? Det finns delade meningar om hur stora likheterna mellan det som sker i England/Europa och det som händer i USA men jag är övertygad. Det finns en hel del saker och mönster som är lika. Jag tror att den populistiska politiska våg som vi just nu ser är ett svar på det missnöje som ``vanliga´´ människor känner inför dem som på något sätt tillhör eliten eller etablissemanget. Människor vänder då sig till de som lovar förändring och detta råkar vara Boris Johnsson, Donald Trump och även vår egen Jimmy. Därför tycker jag att vi borde ta Brexit som en varning inför vad som kan bli en verklighet om Trump går hela vägen.
Etablissemanget har gått vilse En sak som jag har märkt är att experter, politiker, företagsledare och ekonomer använder svåra, invecklade argument, varvade med många siffror och med en hel del hot för att vinna röster. Det känns även som att dessa människor även om deras argumentmånga gånger är helt korrekt pratar över deras medmänniskor. Därav är det nästan mer av en nackdel än en fördel att ha eliten eller det så kallade etablissemanget på sin sida. Detta eftersom den vanliga britten eller amerikanen vill rösta mot denna grupp(hämndrösta). Det etablissemanget gör är därför att istället för att vinna mark är att driva bort människor. Så frågan är har de styrande förlorat sin kontakt med deras väljare? Ett annat tydligt mönster jag har sett är att om inte de styrande eller de ``kunniga´´ får den respons eller det resultat som de önskar så attackerar de väljarna. Vi lever trots allt i en demokrati och om över 50 % av befolkningen inte håller med dig så kanske du möjligtvis har fel eller så har du inte lyckats övertyga dina väljare om att du har rätt.
Det som verkar vara typiskt i Brexit är det faktum att många av de löftena som gavs i och med Englands inträdde i EU om ekonomisk tillväxt, högre levnadsnivåer och en hel del annat har inte infriats. Om vi tittar bortom London som i vissa fall verkar vara den bild som man får av hela England så finner vi de mindre städerna där människorna röstade med hela 70-75% för Brexit. Vad är detta då för ställen? Detta är vad man skulle kalla ett typisk före detta engelskt industrisamhälle, detta är de områden som idag inte har några industrier eller någon framtidsutsikt. Detta är de områden som även om de ligger en tågresa från London är svårare och dyrare att ta sig till än att flyga till Bryssel med ett lågpris flyg. Detta är de människor som blev lovade att deras jobb och fabriker skulle finnas kvar, detta är de människor som känner sig svikna och ibland även rent av förbannade på EU. Man skulle kunna kalla dessa gårdagens arbetarklass/medelklass. Det är även så att vi idag i västvärlden har ett problem att arbetarklassen får det sämre medan det övre skiktet får det bättre. Detta är denna grupp som många ledande politiker ibland glömmer bort och som många gånger är över 50 % av befolkningen. Det är denna grupp kan på egenhand avgöra ett val, det är denna grupp som röstade för att Brexit.
Varför skedde omröstningen?
För att förstå varför Cameron gjorde detta val så måste vi backa tillbaka till början, när England gick med i EU. Nu kanske människor tror att Camerons eget parti är lika EU vänligt som han själv är men så är det verkligen inte. Partiet har länge varit splittrat i två läger och för att säkra en andra period som premiärminister så var han tvungen att göra båda sidorna nöjda. Inte bara i partiet utan även i hela England. Så ett av de främsta vallöftena som han gav var att det Brittiska folket skulle få en omröstning. Vid det tillfället var det en lysande strategi, han blev ju omvald och risken för en Brexit var liten. Problemet var bara att det löfte som han hade givit var en tickande bomb, detta var inte ett löfte som hand kunde dra tillbaka och därför var han mer eller mindre tvungen att genomföra en omröstning.
Vad sker nu med EU? Att EU skulle falla sönder i smulor är inte troligt men lite självrannsakning är nog på sin plats. Som jag har nämnt så har etablissemanget gått vilse. Att kalla deras väljare dumma, gamla, rasister är inte längre godtagbart. Det handlar trotsallt om demokrati och även om man inte tycker om resultatet så måste man ta till sig kritiken och förstå varför. Varför är människor missnöjda och hur kan vi iallafall möta dem halvvägs. EU måste börja inse att även om alla medlemmar arbetar för ett gemensamt mål så måste man även överväga det faktum att alla medlemmar har egna befolkningar. Dessa kanske inte delar samma syn eller värderingar som en annan medlem. Även om många länder idag har det engelska språket gemensamt så har fortfarande många länder ett eget språk, kultur, religion och inte att glömma en egen historia.
En annan punkt som EU måste komma underfund med är om medlemmarna vill att unionen ska steget mot en mer centraliserad union eller om makten ska decentraliseras. Är befolkningen i t.ex. Frankrike bered på att överlämna den makt som deras regering har till EU eller vill dessa att Frankrike ska avgöra fler val själva? Jag är inte säker på att alla som bor i länder som är medlemmar i EU är helt införstådd med vad EU egentligen är. Är det en ``överstatlighet´´ eller är det ett samarbete, kan jag göra min röst hörd eller spelar jag ingen roll.
Avslutning
Detta blev ett litet längre inlägg och det var svårt att skriva. Det är svårt att vara saklig samtidigt som man ska sätta färg på det man skriver. Jag har alltid varit en EU-kritiker, inte för vad EU kan bli utan för vad EU är. Det är som sagt något som ser bra ut på papper med som fungerar sämre i praktiken. Jag ser Brexit som något positivt, förutom lite intressanta rörelser på aktiemarknaden även en väckarklocka för alla de politiker som jobbar med EU frågor dagligen. Det kanske inte längre går att bara köra på i vanlig takt och fortsätta på inslaget spår. Det kanske krävs förändring och det kanske är dags nu.
Mvh
RJE
Blev jag förvånad av utfallet? Om vi börjar med själva omröstningen så blev det en Brexit. Blev jag förvånad? jo jag blev faktiskt det, men jag hade ändå tagit försiktighetsåtgärder vilket innebar att jag hade tagit det säkra före det osäkra och sålt nästan 90 % av portföljen (övriga 10 %) som jag inte sålde var antingen väldigt små innehav eller onoterade företag som jag hur som helst inte kunde göra något åt. Jag kände att även om de sista undersökningarna innan själva valdagen visade på Bremain så kunde resultaten svänga. En tes jag körde med var att om Trump kan bli presidentkandidat för republikanerna varför kan inte England lämna EU. Detta gör dock inte förvåningen mindre att det faktiskt skedde, för hur många länder har lämnat EU?
Hur jag känner? Eftersom jag gjorde ett ``bet´´ på att England skulle lämna EU så blev jag självklart även lite glad. Med tanke på att den svenska börsen var stängd och med tanke på att börserna i världen reagerade så kraftigt negativt så känns min gissning värt det. Sedan så har jag förhoppningsvis varit tydlig med mitt missnöje mot hur EU fungerar i praktiken så detta gör att det känns mer som en personlig seger än något annat. Sedan att det är negativt för miljontals människor? Ja det är ju det, men för mig? Jag kunde köpa tillbaka samma aktier som jag sålde innan omröstningen till ett bra mycket lägre pris.
Konsekvenser kortsiktigt? Kortsiktigt ser jag en fortsatt Bearmarket med en långsamt nedåtgående trend även om världens marknader kommer att vara mer volatil nu under en längre tid framöver och då erbjuda en rad finna tillfällen där börsen kommer ta sig uppåt. Det ska även tillägas att vi just nu befinner oss i en Bearmarket som snart hamnar i nivå med de större finanskriserna sett till antalet dagar med taskigt börshumör.
Vad vi annars kan se sedan det kraftiga fallet på måndagen efter omröstningen till nu är att iallafall den svenska börsen har återhämtat sig väldigt bra. Då det rör räntan så tror jag inte att det finns någon centralbank som känner sig sugen att röra på den mer än vad som är absolut nödvändigt. Om vi tillexempel tar USA kan de ursprungliga fyra höjningarna som blev två, möjligtvis bli ingen höjning alls i år om det fortsätter att storma både ekonomiskt och politiskt.
Effekten av Brexit har visserligen lagt sig och den första chocken har nu passerat, men jag tror inte det värsta har kommit än. Den svenska börsen har som nämnt återhämtat sig väldigt bra och det har även de svenska bankerna. Detta gäller dock inte för alla banker och framförallt inte för vissa banker i vissa specifika länder. Länder som man kan räkna in i denna grupp är förutom England även Italien och Spanien. Bankerna i Italien och Spanien har haft väldigt svårt under en lång tid med dåliga lån och när några procent av värdet försvinner vid en börsnedgång då försvinner en stor säkerhet i banken. Det är nog inte främmande för någon att banker inte alltid består av eget kapital till 100 % utan använder sig av hävstång för att öka vinsterna på det egna satsade kapitalet. Men denna hävstång som ger bankerna en god vinst vid goda tider fungerar även med motsatt effekt i dåliga tider. Därför om vi summerar de värden som kortsiktigt raderades vid Brexit så försvann i vissa fall så mycket som 25 % av bankernas marknadsvärde, detta är ett hårt slag mot samtliga banker. Om vi även väger in att sedan årsskiftet så har världens 20 största banker tappat en fjärdedel av sina börsvärde eller 4000 miljarder svenska kronor(Svensk BNP uppgick föra året till 4159 miljarder) så har vi ett problem. Utlåningen mellan olika banker är oftast det som i slutändan brukar vara det som klämmer allra mest och om en bank går under så finns det alltid en risk för en dominoeffekt.
Konsekvenser långsiktigt?
Det är otroligt svårt att sia om vad som kommer ske inom ett år, om två år eller till och med om 10 år. Kommer vi fortsätta se en dålig tillväxt varvat med en trög vinst utveckling? Ja det tror jag, skulle vi se det utan Brexit? Absolut. Att Brexit förstärker denna effekt kan vi nog alla skriva under på men att blunda för att även utan Brexit så ser det inte så bra ut. Jag skulle nästan säga att lite tuff ekonomi framöver kan bidra till att de mer riskabla investeringarna minskar och att detta i längden ger en positiv effekt. Utöver det så har jag svårt att se att den globala handeln kommer drabbas av någon katastrof, kanske en nedgång de närmaste två åren under den tid som Brexit är aktuellt men sedan är jag inte orolig. Det kommer möjligtvis en ny kris, vilket är troligt med tanke på de cykler som ekonomin brukar följa, vilket pekar på att det snart är dags igen. Men detta har egentligen inget med Brexit att göra.
Det som annars får mig att dra på foliehatten är nog det faktum att det finns snart ingenting kvar som en centralbank kan göra för att dämpa ett fall. Vi har historiskt låga räntor och en relativt dålig ekonomisk utveckling om vi faktiskt väger in att pengar är i princip grattis. Vi har ECB som stödköper för 80 miljarder i veckan på den europeiska marknaden och vi har en flaskhals i aktiemarknaden i den form att idag är det uteslutet att köpa något utöver aktier, du får nämligen inget för att placera i räntor. Om vi framöver skulle se en större sättning på marknaden blandat med lite negativa tillväxtsiffror vad ska då en centralbank göra? helikopterpengar? Likheter med USA? Det finns delade meningar om hur stora likheterna mellan det som sker i England/Europa och det som händer i USA men jag är övertygad. Det finns en hel del saker och mönster som är lika. Jag tror att den populistiska politiska våg som vi just nu ser är ett svar på det missnöje som ``vanliga´´ människor känner inför dem som på något sätt tillhör eliten eller etablissemanget. Människor vänder då sig till de som lovar förändring och detta råkar vara Boris Johnsson, Donald Trump och även vår egen Jimmy. Därför tycker jag att vi borde ta Brexit som en varning inför vad som kan bli en verklighet om Trump går hela vägen.
Etablissemanget har gått vilse En sak som jag har märkt är att experter, politiker, företagsledare och ekonomer använder svåra, invecklade argument, varvade med många siffror och med en hel del hot för att vinna röster. Det känns även som att dessa människor även om deras argumentmånga gånger är helt korrekt pratar över deras medmänniskor. Därav är det nästan mer av en nackdel än en fördel att ha eliten eller det så kallade etablissemanget på sin sida. Detta eftersom den vanliga britten eller amerikanen vill rösta mot denna grupp(hämndrösta). Det etablissemanget gör är därför att istället för att vinna mark är att driva bort människor. Så frågan är har de styrande förlorat sin kontakt med deras väljare? Ett annat tydligt mönster jag har sett är att om inte de styrande eller de ``kunniga´´ får den respons eller det resultat som de önskar så attackerar de väljarna. Vi lever trots allt i en demokrati och om över 50 % av befolkningen inte håller med dig så kanske du möjligtvis har fel eller så har du inte lyckats övertyga dina väljare om att du har rätt.
Det som verkar vara typiskt i Brexit är det faktum att många av de löftena som gavs i och med Englands inträdde i EU om ekonomisk tillväxt, högre levnadsnivåer och en hel del annat har inte infriats. Om vi tittar bortom London som i vissa fall verkar vara den bild som man får av hela England så finner vi de mindre städerna där människorna röstade med hela 70-75% för Brexit. Vad är detta då för ställen? Detta är vad man skulle kalla ett typisk före detta engelskt industrisamhälle, detta är de områden som idag inte har några industrier eller någon framtidsutsikt. Detta är de områden som även om de ligger en tågresa från London är svårare och dyrare att ta sig till än att flyga till Bryssel med ett lågpris flyg. Detta är de människor som blev lovade att deras jobb och fabriker skulle finnas kvar, detta är de människor som känner sig svikna och ibland även rent av förbannade på EU. Man skulle kunna kalla dessa gårdagens arbetarklass/medelklass. Det är även så att vi idag i västvärlden har ett problem att arbetarklassen får det sämre medan det övre skiktet får det bättre. Detta är denna grupp som många ledande politiker ibland glömmer bort och som många gånger är över 50 % av befolkningen. Det är denna grupp kan på egenhand avgöra ett val, det är denna grupp som röstade för att Brexit.
Varför skedde omröstningen?
För att förstå varför Cameron gjorde detta val så måste vi backa tillbaka till början, när England gick med i EU. Nu kanske människor tror att Camerons eget parti är lika EU vänligt som han själv är men så är det verkligen inte. Partiet har länge varit splittrat i två läger och för att säkra en andra period som premiärminister så var han tvungen att göra båda sidorna nöjda. Inte bara i partiet utan även i hela England. Så ett av de främsta vallöftena som han gav var att det Brittiska folket skulle få en omröstning. Vid det tillfället var det en lysande strategi, han blev ju omvald och risken för en Brexit var liten. Problemet var bara att det löfte som han hade givit var en tickande bomb, detta var inte ett löfte som hand kunde dra tillbaka och därför var han mer eller mindre tvungen att genomföra en omröstning.
Vad sker nu med EU? Att EU skulle falla sönder i smulor är inte troligt men lite självrannsakning är nog på sin plats. Som jag har nämnt så har etablissemanget gått vilse. Att kalla deras väljare dumma, gamla, rasister är inte längre godtagbart. Det handlar trotsallt om demokrati och även om man inte tycker om resultatet så måste man ta till sig kritiken och förstå varför. Varför är människor missnöjda och hur kan vi iallafall möta dem halvvägs. EU måste börja inse att även om alla medlemmar arbetar för ett gemensamt mål så måste man även överväga det faktum att alla medlemmar har egna befolkningar. Dessa kanske inte delar samma syn eller värderingar som en annan medlem. Även om många länder idag har det engelska språket gemensamt så har fortfarande många länder ett eget språk, kultur, religion och inte att glömma en egen historia.
En annan punkt som EU måste komma underfund med är om medlemmarna vill att unionen ska steget mot en mer centraliserad union eller om makten ska decentraliseras. Är befolkningen i t.ex. Frankrike bered på att överlämna den makt som deras regering har till EU eller vill dessa att Frankrike ska avgöra fler val själva? Jag är inte säker på att alla som bor i länder som är medlemmar i EU är helt införstådd med vad EU egentligen är. Är det en ``överstatlighet´´ eller är det ett samarbete, kan jag göra min röst hörd eller spelar jag ingen roll.
Avslutning
Detta blev ett litet längre inlägg och det var svårt att skriva. Det är svårt att vara saklig samtidigt som man ska sätta färg på det man skriver. Jag har alltid varit en EU-kritiker, inte för vad EU kan bli utan för vad EU är. Det är som sagt något som ser bra ut på papper med som fungerar sämre i praktiken. Jag ser Brexit som något positivt, förutom lite intressanta rörelser på aktiemarknaden även en väckarklocka för alla de politiker som jobbar med EU frågor dagligen. Det kanske inte längre går att bara köra på i vanlig takt och fortsätta på inslaget spår. Det kanske krävs förändring och det kanske är dags nu.
Mvh
RJE
