Söderhavsbubblan 1720

Söderhavsbubblan

South Sea Company var ett engelskt företag som var verksamt under den relativt korta perioden mellan åren 1711 till 1720. Det som gör detta företag speciellt var att under nästan hela dess existens så levde det enbart på spekulation om framtida vinster. Då det gäller bubblan som har fått namnet från detta spektakulära företag så måste man backa tillbaka banden lite och prata om perioden mellan 1703 - 1713. Mellan 1703 - 1713 så låg ett redan hårt skuldsatt England i krig med Spanien och när kriget närmade sig sitt slut så hade denna skuld vuxit från 16,6 miljoner pund till 53,7 miljoner pund. Då ekonomin var ansträngd och möjligheten för att få in nytt utomstående kapital var begränsade, var England illa tvungen att ta hand om sin som skuld.

Fakta Bakgrund
The South Sea Company grundades 1711 av framförallt två män vid namn Robert Harley som var den brittiske finansministern och John Blunt. Tillkomsten och strukturen hos företaget påminner mycket om hur Banque Royale och the Mississippi Company uppkom, det är inte heller en slump att tidsperioden för de två bubblorna är snarlik även om The South Sea Company existerade längre i praktiken.

Bubblan i sig skiljer sig inte speciellt mycket från en vanlig bubbla med det undantag att den var exceptionellt intensiv. Det som även skiljer denna bubbla från mer moderna bubblor är det faktum att både mutor och korruption kommer spela en viktig roll i denna bubbla.
Orsaken till att South Sea Company skapades var för att hantera den sviktande statsbudgeten som hade drabbats hårt av den brittiska inblandningen i det Spanska tronföljdskriget. Bolaget lovades att vid krigsslutet få monopol på handeln med de Spanska kolonierna i Västindien och Latinamerika.

The South Sea Company var lösningen
Som nämnt ovan så pressades Storbritannien hårt av den gigantiska statsskuld som landet hade dragit på sig under kriget med Spanien och ett av sätten att lösa detta problem var att låta ett företag ta över en del eller hela av statsskulden. Detta kanske låter konstigt idag men på denna tid var det vanligt att företag tog över statsskulder mot speciella privilegier. Bank of England grundandes bland annat år 1694 genom ett lån på 1,2 miljoner pund till den engelska staten, mot en ränta på 8 %. South Sea Company tog över statsskulden mot 6 % i ränta på statsskulden, rätt att ge ut aktier men även från och med den 1 augusti 1711 ensamrätt på handel och trafikeringen av Nord och Sydamerika. Man hoppades att kompaniet genom denna uppgörelse skulle lyckas ge Storbritannien tillgång till México och Peru som hade åtråvärda ädelmetaller, man förbisåg dock den lilla detaljen att Spanien ansåg sig ha monopol över all handel med Sydamerika. Fastän om South Sea Company aldrig gick med vinst så ansåg dess potential och dess monopoliska ställning nästintill oemotståndlig.

Mutor och korruption
Företagets stora kapital på 10 miljoner pund öppnade upp för en rad mycket tvivelaktiga transaktioner där styrelsemedlemmarna lånade väldigt stora summor pengar med staten som säkerhet eller helt enkelt från företagets egna aktiekapital. Det var dessutom inte ovanligt att ledande personer inom företaget lånade pengar för att sedan finansiera egna projekt eller behov.

Under denna tidpunkt var det inte heller ovanligt att företag mutade nyckelpersoner ur det engelska parlamentet för att söka tjänster i frågor som var intressanta för personen eller företaget i frågan. Det kunde bland annat vara så att om inte parlamentsledamöterna fick sin andel så skulle dessa parlamentariker blockera alla förhandlingar. South Sea Company betalade sammanlagt 132 parlamentariker 1,1 miljoner pund och 64 adelsmän 686,000 pund för att utföra tjänster under den tid som företaget var aktivt.

Verkligheten slår in, eller
Enda sedan företaget grundades 1711 hade förhoppningen om framtida vinster från den mycket lukrativa handeln i Västindien och Latinamerika setts som företag främsta inkomst källa. Men när freden i Utrecht väl undertecknades 1713 så visade det sig att bolaget inte skulle få något monopol och det blev aldrig några lönsamma intäkter för South Sea. När dessutom ett nytt krig med Spanien bryter ut 1718 sinar de få intäkter som bolaget har haft.
Priset stiger
Då de första aktierna i South Sea Company emitterades så gjordes det till en kurs som med skulderna räknades till en underkurs vilket gjorde att 100 pund i företaget var i marknadstermer värda 68 pund även om de första noteringarna låg en bit över 70 pund. När den bistra verkligheten slog in att South Sea Company aldrig skulle få en del av den lukrativa handeln 1718 så borde detta ha varit slutet för företaget. Men bolagets direktörer var dock inte rådlösa och 1719 så startade de en spekulationskarusell där konvertibler byttes mot aktier och nya lån finansierades med nya aktier som i sin tur gick att belåna. Under 1719 steg sedan priset nästan oavbrutet på företagets aktier och i januari 1720 stod priset i 128 för att sedan i mars stiga till 550 pund, i juni till 890 pund och i juli till över 1000 pund. Detta bidrog till att fler människor än någonsin i historien fram till detta datum blev rika på aktier och detta på en oerhört kort tid.

Bubble Act 1720
Under början av 1700- talet så var det inte bara The South Sea Company som sysslade med en tvivelaktig verksamhet där möjligheten att få framtida intäkter var svåra att överblicka. Därför var många företag under denna tid med extravaganta och ibland till och med rent av bedrägliga affärsidéer företag som ständigt sökte nya pengar. Många av dessa företag som på papper lät som någorlunda sunda, egentligen företag som oftast inte alls sysslade med vad de sa att de gjorde. Två exempel på företag som fanns under denna tid var bland annat företag sade sig kunna transformera kvicksilver till smidbara metaller, eller ett annat företag som skulle förse London med vatten men som egentligen sysslade med försäkringar.

Dessa företag gick ofta under namnet ``Bubbles´´ eller bubblor och den 22 februari 1720 så lyfte John Hungerford frågan i ``the house of commons´´ om dessa företag inte skulle undersökas. Företag som han hade identifierat som ytterst intressanta var företag som mellan dem skulle behöva söka över 40 miljoner i pund i nytt kapital. Kommittén som sattes för att undersöka företagen ville bland annat etablera en princip som inte skulle tillåta företag att syssla med verksamhet som inte var inskrivna i deras stadgar. Detta hade varit ett stort problem för South Sea Company om Hollow Sword Company undersökts, detta eftersom Hollow Sword fungerade som South Sea´s bank även om detta var långt ifrån dess ursprungliga mening då det skapades. För att undvika detta så jobbade South Sea aktivt med att påverka resultatet i omröstning för en utredning av Hollow Sword som slutade med att förslaget blev nedröstat med 75 mot 25.

Resultatet av The Bubble act

Det som slutligen blev resultatet av The Bubble act var en ny lag som antogs av det brittiska parlamenten som förbjöd alla aktiebolag som inte var auktoriserade genom ett, Royal charter. Lagen är också känd som Royal Exchange and London Assurance Corporation Act. Denna lag var verksam ända fram till 1825 då den ersattes. Lagen gav också företag som South Sea ett lyft i aktiekursen eftersom detta nu ansågs som säkra investeringar uppbackade av staten genom ett Royal charter, priset passerade även 890 pund i slutet av juni.

Toppen var nådd
När nedgången väl började i South Sea Company så finns det inget tydligt mönster eller anledning till varför det skedde när det skedde. Troligtvis så startade nedgången med att privatpersoner började lösa in sina vinster och detta startade en nedgående trend. När aktien började falla så skedde detta snabbt och priset föll från 775 pund den 31 augusti till 290 pund den 1 oktober 1720.  Det som sedan blev företagets undergång var att i och med att när aktiekursen sjönk så sjönk företagets marknadsvärde. Marknadsvärdet den 31 augusti var 164 miljoner pund och efter nedgången som skedde till oktober så raderades 103 miljoner av detta värde, vilket var en summa som motsvarade det dubbla värde som var statens ursprungliga skuld.

Slutet
När South Sea Company snabbt närmade sig slutet så gjorde detta att företag som hade lånat pengar eller på något sätt var indragen i South Sea´s värld hade nu svårt att få tag på pengar och gjorde i sin tur att många personer blev utblottade vilket ledde till utbredd ilska. I december startades en utredning, vilket uppdagade den enorma korruptionen som pågick inom parlamentet. Flera parlamentariker blev utkastade, uthängda men även fängslade. De inblandade i företaget fick bland annat se sina ägor bli konfiskerade för att lätta på bördan för de som blivit offer för företaget. Trots allt detta, så fortsatte South Sea Company att existera för ett tag till. Men i fortsättningen så sysslade företaget nästan enbart bara med att ta hand om den statliga skulden fram till mitten av 1850-talet.

Mississippibubblan 1720

Mississippibubblan 1720

Innan vi går in och pratar om Mississippibubblan så måste vi prata om mannen som har utpekats som bubblans arkitekt, John Law. John Law föddes i Edinburgh 1671, hans far var till yrket både guldsmed och bankman. Då hans far var bankman så fick Law tidigt i sitt liv en god insyn i det ekonomiska livet och han beskrivs av historiker som både en äventyrare och en klipsk finansman. Dessvärre för Law ändrades livet drastiskt då han dödade en man i en duell vilket ledde till att han var tvungen att fly till kontinenten för att undvika dödsstraff. På den europeiska kontinenten så vidgade Law sina vyer och influerades bland annat av den mycket framgångsrika banken, Bank of Amsterdam vilket födde en idé om en bank som kunde ta över land egendom och ge ut bank växlar där egendomen utgjorde säkerheten. Hur sedan innehavaren skulle återfå egendomen var dock oklart, men idén var viktig för Laws fortsatta verksamhet.

Laws teori Laws teori eller det ekonomiska system som han tog fram var enligt honom ett sätt att skapa den ideala banken. En bank som utnyttjar de depositioner (insättningar) som den mottar, för att då öka mängden pengar i omlopp och ``stimulera´´ den ekonomiska tillväxten. Laws nya banksystem växte fram under mycket lyckosamma omständigheter och detta tillät en drömmare som Law att introducera sitt nya system och använda det efter eget tycke.

1716 Med stöd från bland annat den franske regenten, hertigen av Orléans så kunde Law grunda en bank vid namn Banque Générale Privée ``General Private Bank" som sedan blev Banque Royal 1718.  Förutom rätten att grunda en ny bank så erhöll han dessutom ett startkapital av regenten men även rätten att ge ut skuldsedlar mot att den Franska statsskulden skrevs över på banken som istället fick en rad speciella privilegier. Rätten att få ge ut skuldsedlar blev snabbt en lyckad affär och dessa blev snart mer värda än dåtidens metallhandel. Detta berodde främst på att priset i metaller varierade stort på dagligbasis och därför ansågs Laws skuldsedlar som säkra eftersom de stod stilla i värde. En annan fördel som Law erhöll då banken blev Banque Royal var det faktum att banken backades upp av konungen, Louis XV av Frankrike. Det som spelade en avgörande roll i denna uppgörelse var att den nationella skulden skulle betalas av genom intäkter från öppnandet av Mississippi dalen.

1717 Redan ett år efter grundandet av banken så föreslog Law för regenten att grundandet av ett handelskompani skulle vara en lysande idé. Detta nya handelskompani skulle dock ha monopol på handeln i det väldiga nordamerikanska området kring Mississippifloden och handelskompaniet skulle i teorin lydda under Frankrike. Varför det blev Mississippi området var på grund av människor trodde att det fanns stora guldfyndigheter i landskapet. Orsaken till grundandet till The Mississippi Company berodde först och främst på den anledningen att den Franska staten hade dragit på sig stora skulder under kriget med Spanien. Företaget grundandes i augusti 1717 och delades sedan upp i 200,000 andelar värda 500 livré vardera. Eftersom Laws bank redan hade ett väldigt gott rykte om sig och på grund av det engelska Söderhavskompaniets framfart så steg priset på Laws aktier från 500 till 18 000 livrés på väldigt kort tid.

Makten växer
Nu hade Laws både ett stort inflytande i Frankrike, en bank, ett växande handelskompani men ändå var han inte nöjd. Detta gjorde att under en relativt kort tid så la Laws dessutom händerna på kontrollen över den franska handeln med tobak och slavar. Detta gjorde att år 1719 så hade hans handelskompani monopol på all fransk kolonihandel, detta främst efter att hans handelskompani hade absorberat både Compagnie des Indes Orientales(``handelskompaniet av öst Indien´´), The Compagnie de Chine(``Handelskompaniet av China´´) och alla andra rivaliserande handelsföretag och blivit Compagnie Parpetuelle des Indes den 23 maj 1719. Det var vid detta tillfälle som Laws valde att utöka sin makt ytterligare genom att ta kontrollen över insamlingen av franska skatter men även över landets myntprägling. Den skotske John Law som några år tidigare hade varit en död man hade då på en smått mirakulöst kort tid byggt upp och tagit kontroll över en av dåtidens största ekonomier.

Bubblan tar form Intäkterna från Laws kompani gick inte till att utforska de nya områdena runt Mississippi och det hägrande guldet, utan intäkterna gick istället till att betala den franska statsskulden. Den franska staten valde sedan att utnyttja den vilda spekulationen som pågick efter att aktierna hade rusat i värde till att masstrycka sedlar som sedan användes till att köpa fler aktier av Laws handelskompani som nu ansågs som en säker investering. Laws på sin sida av myntet gav självklart glatt ut nya aktier och skuldsedlar. Efterfrågan på Laws aktier fortsatte att stiga och värdet på både de nya och de gamla aktierna fortsatte uppåt och detta mycket på grund av att köparna antog att skuldebreven som getts ut var garanterade med mynt i Banque Royale vilket som nämnt styrdes av Laws.

Bubblan spricker
Under 1719 -1720 nådde tryckeriet av nya bank växlar sin topp och den sista delen av uppgången i handelskompaniets aktier berodde främst på den inflation som hade uppstått då det mellan maj 1716 och augusti 1720 trycktes upp tillräckligt med pengar för att dubbla de som ursprungligen fanns i det franska systemet. Under 1720 så gick handelskompaniet och banken ihop och bildade ett enda stort företag. Det var dock under denna period som den franska regeringen valde att gå ut med den chockerande nyheten att den mängd papper som banken hade gett ut inte längre täcktes av de mynt som banken hade i förvar. Då det även stod klart att de utlovade vinsterna i Mississippi inte heller var att vänta så sprack bubblan och många fransmän blev ruinerade.

Slutet och övertagandet
I juli 1720 dog bland annat 15 människor i sammandrabbningar utanför Banque Royale eftersom det inte längre gick att lösa in sina andelar.  John Law utsågs snabbt till kollapsens syndabock och blev återigen en jagad man. Skulderna och det som fanns kvar av kompaniet och banken togs sedan över av den franska staten som lät folket betala för kalaset. Frankrike drabbades som vid många andra bubblor av en depression och detta var bland annat en av de grundstenar som bidrog till den franska revolutionen.


// RJE