Är banker intressanta till portföljen ?

Svenska banker, är dessa intressant och ska du köpa dem?
Låt oss prata om det

Jag tycker överlag att svenska banker är toppen även om vissa har fått bekänna färg under det senaste året(Swedbank/Nordea) och jag ska inte ljuga, jag har varit negativt inställd mot Nordea och jag har ansett att dess aktier ska handlas med en rabatt mot resterande svenska banker. Då räknar jag inte in mäklarna som Avanza och Nordnet som mest sysslar med aktier, utan storbanker. Dessa är i Sverige Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken. Så trots all dålig pr så pratar vi om ``stabila och säkra´´ företag som jämfört med andra företag i branschen gör bra ifrån och sköter sig med vissa snedsteg.

Det som intresserade mig för att skriva detta inlägg är det faktum att under den senaste tiden har svenska banker rört på sig och med viss rätt. De klarar av den låga minusräntan galant och de är stabila. Detta kan jämföras med den italienska banken Tuscan bank Monte dei Paschi eller Deustche bank. Så från den enkla analysen så ser ju självklart svenska banker ut som ett självklart val eller hur? Tyvärr är det ju inte så enkelt.

Då det gäller banker så måste man även se hur resten av världens banker mår, detta främst eftersom alla banker som verkar i någon form globalt uteslutande tar/ger ut lån till andra banker och köper/säljer strukturerade värdepapper mellan varandra. Ett av de stora problemen under finanskrisen 2008 var bland annat att ingen egentligen visste vem som stod som motpart för de utgivna värdepapprerna som låg i bankernas portföljer. Detta gjorde det i princip möjligt för en bank att sälja hushållsobligationer på en våning och köpa dem på en annan våning utan att själva veta om att de hade köpt sina egna papper. Ett annat problem var att med den mängd sekundärt skapade produkter som fanns i systemet var att det var omöjligt att se vad som hände i djungeln, men detta hade även gjort det möjligt att ta ``bet´´ på att andra värdepapper skulle slås omkull, vilket i sin tur hade skapat nya sekundära värdepapper. Se det som en kö med människor där alla slår vad med personen som står före dem, personen sist i kön har ingen möjlighet att veta vad som är det underliggande ``betet´´

Många ser därför t.ex. Nordea bara som en svensk bank med ett börsvärde på ynka 357 miljarder kronor som en ett säkert kort att satsa på men det som mig orolig då det gäller banker är det samlade värdet som t.ex. Nordea har i tillgångar. Bland annat att utlåning och värdepapper ligger på sagolika 6.000 miljarder kronor medan Sveriges BNP är på knappa 4.000 miljarder. Totalt är de fyra storbankernas tillgångar nästan 3,5 gånger så stora som Sveriges BNP. Detta för mig ger en varningssignal om att de svenska bankerna i sig inte är så stabila som många tror. Visst man ska inte blanda in tillgångar eller värdepapper som inte ägs av banken utan av dess kunder men detta gör egentligen bara att andelen skulder och utlånat kapital ökar sett till bankens egna tillgångar. Dessa egna tillgångar är även många gånger sådant som ligger i andra bankers portföljer och balanser. Detta gör i sig att när banker i Italien eller Tyskland får det jobbigt så drabbas även svenska banker då värdet på deras tillgångar och utlånat kapital kan sjunka i samma takt som dessa utländska bankers aktiekurser.  Banker är instabila av sin natur och så länge de inte behöver ha kapital på större delen av sin utlåning så kommer de alltid löpa en risk av att gå omkull.

Men nog om detta frågan var om Svenska är intressant och om du ska köpa dem. Jag skulle vilja säga ja och detta kommer åter till att svenska banker trots allt är väldigt stabila av sig sett till deras motsvarigheter i t.ex. Europa. Främsta argumentet till detta tar jag från det stresstest som gjordes av den Europeiska banktillsynsmyndigheten under sommaren där samtliga 4 svenska storbanker gjorde bättre ifrån sig än de Europeiska motparterna.

 I det negativa scenariot som EBA räknat på sjunker de svenska bankernas termer av kärnprimärkapitalkvoten, CET1-kvoten, enligt följande:

·         För Handelsbanken minskar CET1-kvoten från 21,2 procent till 18,5 procent, en minskning med 2,7 procentenheter.

·         För Nordea minskar CET1-kvoten från 16,5 procent till 14,1 procent, en minskning med 2,4 procentenheter.

·         För SEB minskar CET1-kvoten från 18,8 procent till 16,6 procent, en minskning med 2,2 procentenheter.

·         För Swedbank minskar CET1-kvoten från 24,1 procent till 22,3 procent, en minskning med 1,9 procentenheter.

Detta års stresstester innehöll inga kapitalnivåer för godkänt eller underkänt utan är i stället utformade för att ge nödvändig information till översynsprocessen (SREP) för 2016.
Av DIREKT 
Publicerad: 29 juli 2016, 22:08 Uppdaterad: 30 juli 2016, 08:55

Övriga europeiska banker hamnade på i snitt 13,0 procent i grundscenariot medan i det negativa scenariot landade på 9,1 procent i snitt. Vilket talar för en hyffsad nivå även från de Europeiska bankerna där ändå resultaten i dessa tester är bättre än de som genomfördes 2014 där snittet landade på 11,2 och 8,6 med undantaget Monte dei Paschi. Som i det negativa scenariot fick ett resultat som var -2,44 procent. Så med detta fastslaget så ser ju svenska banker oerhört intressanta ut från ett riskperspektiv. Dock ska man inte glömma att banker och deras tillgångar är som en djungel och att dessa stresstester inte testar scenarion som den senaste finanskrisen då dessa är omöjliga att förutsäga så därför ska stresstester ses med en nypa salt.

En av de punkter som jag främst tittar på då det gäller de svenska bankaktierna så är det direktavkastningen. Då både Swedbank, Nordea, SEB, och Handelsbanken lämnar ut utdelning varje år så är detta för mig en otroligt viktig variabel då jag tittar på om banken är intressant att köpa till portföljen. Denna relation har även ändrats i och med att vi lever i en värld med minusränta. Att få avkastning har blivit svårare och detta har pressat upp priset på aktier och då även på de aktier som lämnar en utdelning, vilket sänker direktavkastningen i procent i förhållande till aktiepriset. Jag har därför tagit mig friheten att sammanställa de senaste priserna på de svenska storbankernas aktie och deras direktavkastning i procent.

Swedbank
201,2 kronor senaste kurs 17/10
5,32 %
Nordea Sve
89,6 kronor senaste kurs 17/10
6,62 %
SEB A
88,95 kronor senaste kurs 17/10
5,9 %
Handelsbanken A
121,3 kronor senaste kurs 17/10
4,95 %

Det som jag då tittar på är som sagt direktavkastningen i procent. Viktigt att notera, jag lägger inte vikt på att dessa banker har trots att de är banker olika kärnverksamheter. Därför ska detta tas med en nypa salt. Varför gör jag dem då likvärdig? Det är främst för att göra det enkelt för mig men även för att bankerna sett till direktavkastning inte varierar i någon större utsträckning utan ligger i dagsläget på under 6 % med undantag för Nordea på cirka 7 % vilket jag ändå anser är rättvist då banken enligt mitt tycke ska handlas med en viss rabatt.

Men detta ger inte riktigt svaret på om man ska köpa svenska banker eller ej utan jag kommer att jämföra detta med vilken avkastning som man teoretiskt sätt kan förvänta sig. Detta dock utan att ta med kursutvecklingen för aktien utan enbart ta direktavkastningen i beaktning. (Jag kommer alltså inte ta totalavkastningen för aktien under detta år i beaktning).
Jag kommer göra detta genom att jämföra den förväntade avkastningen mot den procentuella direktavkastningen för att dra en enkel men ändå enligt mitt tycke en fullt godkänd slutsats om svenska bankaktier är köpvärda.

Ett vanligt mått för att räkna fram en förväntad avkastning på aktier är genom att ta följande formel.
Riskfri ränta+ Riskpremie = förväntad avkastning.

 Det historiska måttet för riskpremie utan att ta någon hänsyn till specifika aktier eller branscher är i på snitt 4,5- 5%. Den riskfria räntan är den ränta som du kan få på ett sparkonto och brukar historiskt sätt ligga på runt 2,5-5%. Idag med den extremt låga räntan ligger den dock på 0 eller däromkring så därför säger vi 0 %. Detta gör att (0+4,5)= 4,5, vilket betyder att den förväntade avkastningen just nu på så låga som 4,5 % respektive 5 % beroende på vilket du väljer men i detta perspektiv känns inte 0,5 % så viktigt.

Om vi då utgår från de gällande direktavkastningarna för de fyra storbankerna så finner vi att de ger en bättre avkastning sätt till vad vi kan förvänta oss att de gör(marginellt). Detta trots att dessa har klättrat starkt under den senaste perioden. Den bankaktie som enligt detta exempel idag ser minst köpvärd ut sett till avkastning är Handelsbanken med en direktavkastning på 5,08 % medan Nordea ser mer lovande ut. Om man skulle bortse från den rabatt som jag anser ska räknas in.

Men P/E då?
P/E är om du inte känner till det pris per aktie/ vinst per aktie. Detta är ett ganska enkelt och trubbigt nyckeltal, men kan användas för att göra en snabb överblick om en aktie är billig eller dyr. Ett P/E på runt 10-13 skulle jag nog anse är normalt för banker och allt över under detta kan generellt anses dyrt eller billigt. Dock ska man notera att detta skiljer sig från bransch till bransch och att det är omöjligt att sätta ett ``korrekt´´ P/E tal på företag med stark tillväxt, främst dem utan vinst. En annan nackdel med P/E är att detta nyckeltal påverkas starkt av enskilda engångsposter som kan ligga på specifika kvartal som i sin tur ligger som bas för vinst per aktie. Detta gör att ett P/E kan snabbt ändras från kvartal till kvartal. Men för att ändå ta med detta för intressets skull så kommer följande siffror.

Swedbank
12,18   17/10
Nordea
10,9  17/10
SEB
19,08   17/10
Handelsbanken
14,07  17/10

I detta fall så visar P/E att det egentligen bara är SEB som sticker ut med ett P/E på cirka 19 . Vilket i sin tur skulle signalera att SEB är dyrare än de andra bankerna vilket i detta fall pekar på att förväntningarna på SEB är högre ställda på dem än övriga banker. Jag har dock svårt att se att SEB ska ha sådan mycket bättre tillväxt än övriga banker och anser därför att banken ur ett P/E perspektiv viskar om att banken är dyr. P/E tal visar bland annat att det skulle ta banken 19 år att tjäna in samma belopp per aktie som du kan köpa den för nu.

Slutsats:
Är svenska banker intressanta att köpa?
I dagsläget kan jag tycka att bankernas aktiepriser har nått en nivå som sett till direktavkastning ligger helt i linje med vad man förvänta sig. Jag skulle dock inte vilja köpa på dessa nivåer utan hellre invänta lägre nivåer där direktavkastningen ger runt 6-7 möjligtvis åtta procent. En av anledningarna till detta är att börsen generellt har haft en stark uppgång sedan juli/augusti och därför ser dessa aktier inte längre lika billiga ut. Är dessa aktier dyra? Tekniskt sätt inte om vi bara ser till direktavkastningen som det avgörande men jag skulle inte heller tro på någon större uppgång inom den närmsta framtiden. Detta eftersom den förväntade avkastningen riskfriränta + riskpremie skulle bli lite väl ansträngd om kurserna går upp 3-4 kronor. Så därför sätter jag mig relativt neutral till samtliga banker med en viss reservation om att de kan bli intressanta om kurserna sjunker med några kronor.

Noterbart
Jag har i dessa exempel utgått från att utdelningen är oförändrad detta år.
Jag har jämfört bankerna rakt av utan att ta hänsyn till deras skillnader i kunder och verksamheter.
Jag har inte tagit totalavkastning i beaktning.
Direktavkastning kommer sjunka om aktiekursen går upp, vilket betyder att en lägre direktavkastning kan komma av att kursen har gått bra vilket inte är negativt om du redan äger aktien.
Att avgöra om aktier är köpvärda genom att enbart titta på direktavkastning är inte att rekommendera.

Utöver detta så får ni ha det bra och om du har någon synpunkt på detta innehåll eller någon fråga så är det bara att skjuta. Jag svarar gärna

//RJE

Investerar SM

Då var det dags, startsignalen har gått och tävlingen har startat. Om du undrar vad jag pratar om så handlar det om investerar SM. Tävlingen för dem som inte kan något om börsen, du som kan lite, du som tror att du vet något och du som vet allt. Det är en tävling som går ut på att investera 100 000 fiktiva kronor i riktiga värdepapper under en månad.

Då det gäller denna tävling så har jag en delad syn på den. Visst det är roligt att tävla mot andra och bygga lite på sitt investerar ess, men denna tävling är egentligen inget för dem som vill investera långsiktigt. Det är en tävling som på många sätt trots dess goda avsikt talar emot sig själv. Denna tävling ska väcka intresse och inspirera människor att investera, vilket är bra men eftersom tävlingen bara är en månad(tre veckor) lång och den som vinner är den med störst avkastning så belönar denna tävling automatiskt den som tar störst risk. Vilket gör att tävlingen känns mer som ett kasino mer än en värdig väg in för någon som vill lära sig mer om värdepapper. Med det sagt, jag tycker att alla som tycker att aktier och värdepapper är intressant ska delta.

Jag personligen har deltagit i bland annat Fond-SM och har lyckats ganska bra. Jag har inte vunnit men min avkastning har slagit börsen med hästlängder. Jag ser därför dessa tävlingar som en möjlighet att testa nya värdepapper och instrument som jag annars inte använder mig av. Jag köper och säljer aktier, de få gånger jag har köpt något med lite hävstång så har det varit ``case´´ rörande det svenska börsindexet inför t.ex. Brexit eller liknande tillfällen. Så därför känner jag att sådana här tävlingar där jag inte behöver ta någon risk i min riktiga portfölj är ett perfekt tillfälle för att testa något nytt. Det är trots allt detta som tävlingen mer eller mindre vill att du ska göra när målet är att nå en så hög avkastning som möjligt. Därför ingår inte räntor eller fonder i denna tävling.

Jag gillar att tävla men jag vet att jag inte kommer att vinna denna tävling. Först och främst så hamnade föra årets vinnare på + 300 vilket redan årets ledare har krossat. jag ligger på just nu på runt 9%+. Då det gäller dem som leder eller kommer vinna denna tävling som redan har dragit in flera hundra procent, så tar jag dessa siffor med en väldigt stor nypa salt, om människor skulle lyckas att trolla fram sådana siffror ständigt då skulle det finnas fler som var miljardärer i världen. Alla kan ta risk men alla kan inte skapa en stadig avkastning under än längre tid som ger 300%+ på en vecka. 10-15% är kanske ett bra och nåbart riktmärke per år, 15 % innebär att du skulle dubbla pengarna vart femte år vilket är väldigt bra. Så nej jag kommer inte att vinna i år eller nästa år men jag kommer vara med och jag kommer utvecklas. Kanske kommer jag att nå över 300 % något år, vem vet.

Kort om tävlingen:
Namn: Investerar SM
Arrangör: NMG
Form: Högst avkastning vinner, veckotävlingar och huvudtävling
Värdepapper: 600 olika värdepapper så som Warranter, Certifikat och Minifutures.
Ålderkrav:18
Hur många: Cirka 15 000 beräknas tävla
Kan man fortfarande delta? Ja men du är inte längre med att tävla om första priset.
Vad kan man vinna? 1. 100 gram guld 2. 500 gram silver + Go pro 3. Apple Watch.

Om du tävlar i denna tävling hör gärna av dig och berätta om din strategi och tankar om denna tävling. Kör du hög hävstång eller låg, kör du specifika aktier, råvaror eller kör du på index? Annars så hörs vi
// RJE

Vem var Charles Ponzi?

``I landed in this country with $2.50 in cash and $1 million in hopes, and those hopes never left me.´´

(Charles Ponzi)          

Charles Ponzi är en man som kanske enbart är känd för en enda sak, sitt bedrägeri med internationella svarskuponger. Genom att lova sina investerare 50 % avkastning på under 90 dagar så lyckades han lura hela 40 000 investerare som sedan skulle bli varse om det som sedan skulle ge namn till alla liknande bedrägerier. Detta är om det inte redan har framgått ett inlägg om manen som inte skapade bedrägeriet utan han som gav namnet till Ponzi-bedrägerier.

Charles Ponzi var i början av 1900-talet en vanlig Italiensk emigrant som föddes 1882 i Parma, Italien men som hade flyttat till Boston i USA för att ta del av den amerikanska drömmen. Tyvärr var Ponzi inte ett typiskt framgångsexempel och redan i augusti 1919 hade han lyckats driva sin svärfars handelsbod i botten. Det som dock såg ut att få lyckan att vända för den nu fattiga Ponzi var ett brev som kom med en internationell svarskupong, som på denna tid fungerade som en sorts check som kunde lösas in mot ett frimärke i USA. Den grundläggande tanken var att genom att köpa utländska svarskuponger i utländskvaluta växla in dessa mot amerikanska frimärken som då hade ett värde av fem cent i USA så kunde man tjäna pengar.  Vilket i sig skulle vara ett enkelt och lönsamt sätt att utnyttja en felprissättning i marknaden som teoretiskt hade uppstått.

Problemet i praktiken

Tyvärr så sprang Ponzi in i ett problem som han inte hade förväntat sig, nämligen det amerikanska postverket som gjorde att de svarskuponger som han köpte blev till en förlust affär. Detta var ett stort problem för Ponzi eftersom han hade bett sina italienska släktingar och vänner att köpa en hel hög med svarskuponger och skicka dessa till honom i USA, detta innan han hade skaffat sig något kapital. Detta faktum gjorde att Ponzi aldrig kom att tjäna några pengar på sina svarskuponger utan han blev tvungen att finna ett annat sätt.

Karusellen tar fart
Ponzi kanske inte var en lysande affärsman men han visste hur han skulle handskas med människor. Ponzi som just nu befann sig i en sämre situation än innan han investerade i de värdelösa svarskupongerna fick nu gå in i rollen som en nyrik affärsman med en lockande investering som skulle ge dess investerare 50 % tillbaka på deras investering inom 90 dagar. Säg vilken investerare som inte skulle vilja ha en sådan avkastning och detta visste Ponzi om. Redan i december 1919 så började pengarna rulla in från de första investerarna och lika snabbt som Ponzi hade lovat så kom pengarna tillbaka och detta med de sagda vinsterna på 50 %, problemet var bara att det inte fanns någon vinst. Pengarna som betalades ut som avkastning var nämligen pengar som hade kommit från andra investerare som Ponzi hade lovat samma höga avkastning.

Grus i maskineriet
Så vid detta tillfälle var karusellen i full fart och så länge det fanns nya investerare med nya pengar så kunde karusellen fortsätta att snurra. Problemet var bara det att inga pengar egentligen investerades utan bara bytte händer och när Ponzi började få problem att täcka de gamla skulderna så var han tvungen att hitta nya investerare. Ponzi gjorde detta genom att anställa nya rekryterare och öppna upp nya kontor som i sin tur ökade storleken på hans bedrägeri. Trots detta så hade Charles Ponzi på ytan lyckats med just den amerikanska drömmen då han hade lyckats flytta in i ett hus med tolv rum i ett exklusivt bostadsområde, ägde dyra bilar och anställde tjänstefolk. Boston Post skrev bland annat en artikel den 24 juli 1920 om att den just då framgångsrika Ponzi var den amerikanska drömmen personifierad. Men ungefär samtidigt som denna artikel publicerades så började hans bedrägeri spricka i grundvalarna och det skulle inte dröja länge innan fallet skulle komma.

Toppen och slutet
En av anledningarna till varför Charles Ponzi hade lyckats undkomma publicitet var det faktum att han i ett tidigt skedde hade vunnit ett mål mot en tidning om ett vite på 500 000 dollar i ett mål om ärekränkning vilket gjorde att de flesta kritikerna drog sig för att utmana honom öppet. Men då hans bedrägeri växte så drog detta åter blickar mot honom och hans verksamhet och detta gjorde att Boston Post slutligen anlitade den ansedde finansjournalisten Clarence Baron som satte sig ner och räknade på de påståenden som Ponzi gjorde och kom fram till att om Ponzis påstående skulle stämma så skulle antalet svarskuponger som var i omlopp uppgå till runt 160 miljoner. Problemet var bara det att det amerikanska postverket uppgav att det i verkligheten bara existerade cirka 27 000 svarskuponger. Detta gjorde såklart att investerarna flockades till Ponzis kontor för att göra uttag i vad som enklast kan liknas med en ``bankrun´´ och som ofta leder till att en bank inte kan fullfölja sina åtaganden.  Men Ponzi lyckades att lugna de oroliga investerarna och stabilisera sin verksamhet genom att på kort tid betala ut cirka två miljoner dollar och på detta sätt lugna massan.

Denna rusning efter uttag plus de uppmärksammade artiklarna från Boston Post hade dock fått upp myndigheternas ögon för Ponzi och hans verksamhet. Detta ledde till att myndigheterna startade en undersökning och det dröjde inte länge förrän det stora bedrägeriet skulle uppmärksammas. En sak som snabbt intresserade utredarna var de intressen som Ponzi hade som kund i en bank placerad i de italienska kvarteren i Boston. Nämligen Hanover Trust Bank of Boston. Ponzi hade i början varit en liten kund i banken men i och med att han började sätta in mer och mer pengar i banken från sin verksamhet så ökade även hans makt över banken och tillslut var han så stor och viktig kund för banken att han själv kunde diktera villkoren i banken. Då utredningen började så fokuserade främst myndigheterna på att ta reda på hur Ponzis verksamhet kunde påverka stabiliteten i bankväsendet, i början fann man heller ingenting som kunde peka på att något olagligt pågick. När man dock sedan gjorde en revision av banken så visade det sig att banken hade genererat ett underskott på minst sju miljoner dollar. Dessa krediter hade främst ställts ut av Hanover Trust Bank men även rad andra banker och alla dessa skulle sedan dras med i Ponzis fall.


 Ponzis bedrägeri i siffror
Investerarna som hade investerat i Ponzis bedrägeri fick tillbaka i bästa fall 30 cent på en dollar, men vissa blev även helt ruinerade. Under den korta tid som Ponzi var verksam så lyckades han svindla till sig runt 15 miljoner dollar varav 7 miljoner fortfarande var skulder, vilket för 1920 var en summa som var smått overklig för en vanlig Bostonbo. Som mest hade Ponzi och hans verksamhet lyckats lura in runt 40 000 investerare i hans bedrägeri och dessutom dragit med sig Bostons banksystem i hans fall.


 Ponzis straff och död
Charles Ponzi åtalades av den federala domstolen och stod åtalad för över 80 fall av postbedrägeri och andra brott, han dömdes trots det bara till ett kortare straff då han erkände sig skyldig för ett av de brott han hade begått. Han åtalades dock snart igen och detta gjorde att han satt i fängelse fram till december 1934 innan han slutligen släpptes. Väl på utsidan så möttes han av en utvisningsdom till Italien. Vad som sedan hände med Ponzi i Italien är oklart men hans korta men lyxiga liv i överflöd var nu över och oavsett av vilken anledning han valde att flytta eller fly till Brasilien så dog Charles Ponzi i Rio de Janeiro den 18 januari 1948. Det han då lämnade till eftervärlden var förutom sitt namn, 75 dollar som räckte precis till att betala hans egen begravning.

//RJE

Min flytt till Göteborg

Så som de flesta av er har märkt eller redan vet så har jag nu flyttat till Göteborg. När du läser det här så har jag redan flyttat ner och bott i Göteborg i cirka 3-4 veckor. Jag tänkte därför ta ett inlägg om detta och prata lite allmänt om flytten.


Varför denna flytt?
Det har nog lika mycket med att jag har de vänner som jag gillar att umgås med i eller runt Göteborg och det faktum att mitt intresse är ekonomi. Jag kommer nu i Göteborg bo med en kompis från gymnasiet i Uddevalla men även umgås med en annan kompis innan han ger sig av till USA i oktober och sedan slutligen Västerås. I Västerås har jag ytterligare en kompis och han läser financial analytic, vilket jag ett tag funderade på att läsa och nu känns det ganska intressant igen. Flyttar jag enbart för att umgås med kompisar? Inte direkt men det underlättar då dessa, främst en av dem har samma djupa intresse för ekonomi och börsen som jag. Även om jag anser att jag är den som är mest nördig då det gäller historisk ekonomi.

Som sagt och jag hoppas att ingen har missat det, mitt intresse är ekonomi och om du vill komma närmare träffar, utbildningar och företagen som existerar på börsen så måste du tyvärr flytta på dig. Visst all information i ett noterat företag finns offentlig för alla men det är en annan sak att kunna besöka stämman och träffa Vd:n än att försöka hänga med live på webben. Jag ser det även som en möjlighet att kunna besöka och delta i olika live event som Avanza forum (som tyvärr nu läggs ner) och andra större evenemang.  Sedan så tror jag att det är enklare att få in en fot i den ekonomiska världen genom att besöka den där i egen person.

Vad tar jag med mig?
I min flytt till Göteborg tog jag bara med mig två större resväskor, en mindre väska och dataväskan. Anledningen till detta är att lägenheten som jag och Robin hyr är färdigmöblerad vilket betyder att det enda jag egentligen behövde köpa var en säng. Jag har visserligen från både Uddevalla och Umeå samlat på mig möbler och främst köksredskap men denna gång behövde jag i princip bara kläder. Kläder är dessutom något jag har tonvis av och därför de två större resväskorna.

Hur och var bor vi?
Jag och Robin bor i en hyffsad stor etta (56kvm) ute i Kållered, eller cirka 15 minuter in till centrum med tåg. Det är ett relativt lugnt område med en viss nedgången känsla. Det sker inte så mycket och det som finns här skulle nog behöva en liten uppiffning. Nu bor vi visserligen 300-400 från ett stort köpcentrum som har affärer som Ikea, Coop och Jula med mer men vad jag har förstått så ska köpcentrumet byggas om nu och under en period på 5 år. Vilket betyder att under den tid som jag kommer bo här så kommer många affärer flytta eller stänga om de inte redan har gjort det. Själva lägenheten har en liten udda plan yta som mest troligen beror på att vi bor på högsta våningen. Lägenheten är nästan formad som ett U eller möjligtvis som ett L. Du har egentligen bara två rum i lägenheten även om det inte finns något fysiskt som delar på dem förutom att det är ett hörn. I första delen som ligger i anknytning till hallen så har vi vardagsrummet vilket dessutom är delat sovrum, i andra delen har vi ett större kök som just nu används av Hampus som sovrum. Som nämnt kommer Hampus bo här till början av oktober då han sticker till USA, därför är det dessutom lite trångt just nu.

Jobb?
Då jag bestämde mig för att flytta hit ner så jobbade jag just då på Kramm och sedan eftersom jag slutade på Kramm så slutade det med att jag sommarjobbade på Jysk i Härnösand. Detta gjorde att jag kände att efter ett år av jobbande utan en riktig semester så skulle det vara skönt att vid flytten till Göteborg ta en vecka eller två och bara njuta lite av ledigheten och ta det lugnt. Jag dessutom haft några intervjuer och har varit aktiv så det är möjligt att när du läser det här så har jag ett jobb. Därför kan jag inte anse att 3-4 veckor utan jobb är en katastrof. Det har varit skönt och nu är det dags att komma in i dagliga rutiner igen. Men Robin då?

Robin jobbar som bartender vilket betyder att han kommer att jobba mycke kväll, en vanlig dag för honom är från 3-4 till 12-03 på kvällen. Just nu har det inte gjort så mycket eftersom jag inte har jobbat, men även eftersom jag inte brukar somna så tidigt så Robin brukar faktiskt lägga sig före mig och kliva upp före. Men vi får se hur det kommer bli då jag själv börjar jobba, det kan ju bli intressant om jag ska kliva upp 6 eller 7 på morgonen.

Detta var allt för denna gång
Som sagt detta var allt för denna gång och förhoppningen är att nu när livet börjar falla på plats igen så ska jag hinna att skriva lite mer på bloggen igen. Vilket oturligt nog alltid är en återkommande punkt som jag jobbar med. Det har tyvärr bara blivit så att känslan för att skriva och lägga upp något har arbetat emot mig. Nåja vi får se vad som sker när jag börjar jobba igen kanske lite ordning ger tillbaka suget till att slutföra något kommer tillbaka.

Aktier eller räntor?

Vi har nu levt med en låg eller till och med en negativ ränta och det är snart dags att börja göra en utvärdering av vad denna nya ekonomi faktiskt har bidragit med. Men den intressanta frågan som jag kommer tillägna dagens inlägg till är ska du köpa aktier eller räntor?

Aktier
En av konsekvenserna av en väldigt låg ränta är att många traditionella investeringar i räntor blir mer eller mindre investeringar som inte har en möjlighet att skapa någon speciell avkastning. Detta gör att investeringar i aktier kan ses som de enda vettiga alternativen. Detta i sig bäddar för en olustig situation då vinsttillväxten i många fall är liten eller ibland till och med helt frånvarande för vissa företag eller sektorer. Människor köper därför mer för att man är tvingad att köpa aktier än att själva aktierna i sig ser intressanta ut.

Det som får mig att titta lite tvivlande på aktier är förutom att vi har en negativ ränta som gör pengar i princip grattis är även det faktum att vi har väldigt låga råvarupriser på t.ex. olja och kol. Detta borde ge positiva effekter för de företag som är verksamma inom t.ex. flygindustrin men även skapa en hel del positiva effekter på industrier som är mindre råvaruintensiva men ändå är beroende av löpande konsumtion då dess kunder kan spendera mer. Den låga räntan borde iallafall ha en oerhört positiv effekt på de företag som har en hög belåning och detta borde synas på den sista raden i böckerna. Så frågan är varför kan inte företag prestera bättre? Det är inte och går inte att motivera att vi har en orolig omvärld. Efter Brexit har samtliga av världens börser inte bara återhämtat sig efter den första chocken utan även fortsatt uppåt. Har vinsten i företagen haft samma utveckling? Inte direkt utan resultaten har varit ok men inte mer i många fall. Inte sämre än förväntningarna men inte direkt bättre heller.


Räntor
Räntor har egentligen enda sedan deras uppkomst ansetts som säkra investeringar. För denna säkra investeringar har du fått en liten avkastning på ditt kapital i form av en ränta. En av de största utgivarna av räntor oavsett land är staten eller centralbanken beroende på hur eller vem som styr landets ekonomi. I Sverige är det främst Staten eller riksbanken som ger ut räntebärande papper och detta för att bland annat som i statens fall finansiera byggen eller reformer varav det första är vanligast. Då det gäller riksbanken så handlar det främst om att ``styra´´ mängden pengar som finns i systemet genom att antingen slå på kranen eller genom att vrida av den. Låg ränta mer pengar, hög ränta mindre. Eller rättare sagt vid låg ränta vill riksbanken att du ska slösa pengar och vid hög att du ska hålla i plånboken.

Så frågan är nu vad ska man göra som investerare om du vill köpa säkra räntebärande papper? Ska du låta bli? eller ska du köpa aktier? Detta är faktiskt inte alltid ett val som alla förvaltare kan göra utan en person som förvaltar en räntefond eller en blandfond måste alltid äga en viss mängd räntepapper. Det finns visserligen räntepapper som fortfarande ger en positiv avkastning men då är detta främst sådant som i vanliga fall skulle anses som skräp jämfört med andra värdepapper. Det finns trots allt en skillnad mellan svenska statsräntor och de som är utställda av någon institution i Venezuela även om det är samma typ av papper.

En ny företeelse som kan vara värd att uppmärksamma är att spekulationen i räntebärande papper har tagit en ny form. Det finns idag människor som köper räntepapper som garanterar 0,9 av en krona om t.ex. ett år och som sedan säljer dessa vidare till ett pris av 1,1 av en krona. Vilket betyder att eftersom pappret aldrig löper ut först om ett år att den första innehavaren gör en fin vinst på ca 20 öre genom att spekulera om att det finns människor som är villiga att köpa detta räntepapper. Varför man gör det? Se det som en säker förlust på 10 öre och inte som en förlust. Risken finns trots allt att om du köper aktier så kan utvecklingen bli ännu sämre. Fast vi måste fortfarande komma ihåg att vissa förvaltare måste fortfarande köpa dessa räntepapper oavsett om de skulle vilja köpa något annat.

Obligationer
Som vissa av er kanske redan känner till så är obligationer ett räntebärande skuldebrev som allmänt har en relativt lång löptid och ger en trevlig avkastning till portföljen. Det som dock ska noteras vid dessa tider då räntan står på noll eller till och med minus är att obligationer är väldigt beroende av den rådande räntan. Detta betyder i sin tur att när räntan är låg så ökar obligationens värde och när den är hög så sjunker obligationens värde. Vilket betyder att om utvecklingen håller i sig framöver och om räntorna börjar sakta men säkert krypa uppåt så borde obligationer vara det första du säljer i portföljen.

Brexit och en hel del annat

Låt mig börja med ett göra det tydligt en gång för alla, jag är inte den som direkt får varma känslor av EU. Jag gillar frihandel, frirörlighet och ett mer gemensamt banksystem. Det jag inte gillar med EU är det faktum att det känns som att en okänd man/kvinna sitter i något land långt borta och röstar om sådant som kan påverka hur jag lever mitt liv. Jag har nog problem att förstå varför svenska politiker gör som svenska politiker gör. Jag gillar inte heller den särbehandling vissa länder har då det gäller beslut och viktiga omröstningar i EU. Jag gillar inte att vissa länder är medlemmar även om de enligt min mening inte uppfyller de krav som faktiskt ställs på dem. Men nog om mina egna känslor låt oss prata om Brexit.

Blev jag förvånad av utfallet? Om vi börjar med själva omröstningen så blev det en Brexit. Blev jag förvånad? jo jag blev faktiskt det, men jag hade ändå tagit försiktighetsåtgärder vilket innebar att jag hade tagit det säkra före det osäkra och sålt nästan 90 % av portföljen (övriga 10 %) som jag inte sålde var antingen väldigt små innehav eller onoterade företag som jag hur som helst inte kunde göra något åt. Jag kände att även om de sista undersökningarna innan själva valdagen visade på Bremain så kunde resultaten svänga. En tes jag körde med var att om Trump kan bli presidentkandidat för republikanerna varför kan inte England lämna EU.  Detta gör dock inte förvåningen mindre att det faktiskt skedde, för hur många länder har lämnat EU?

Hur jag känner? Eftersom jag gjorde ett ``bet´´ på att England skulle lämna EU så blev jag självklart även lite glad. Med tanke på att den svenska börsen var stängd och med tanke på att börserna i världen reagerade så kraftigt negativt så känns min gissning värt det. Sedan så har jag förhoppningsvis varit tydlig med mitt missnöje mot hur EU fungerar i praktiken så detta gör att det känns mer som en personlig seger än något annat. Sedan att det är negativt för miljontals människor? Ja det är ju det, men för mig? Jag kunde köpa tillbaka samma aktier som jag sålde innan omröstningen till ett bra mycket lägre pris.

Konsekvenser kortsiktigt? Kortsiktigt ser jag en fortsatt Bearmarket med en långsamt nedåtgående trend även om världens marknader kommer att vara mer volatil nu under en längre tid framöver och då erbjuda en rad finna tillfällen där börsen kommer ta sig uppåt. Det ska även tillägas att vi just nu befinner oss i en Bearmarket som snart hamnar i nivå med de större finanskriserna sett till antalet dagar med taskigt börshumör.

Vad vi annars kan se sedan det kraftiga fallet på måndagen efter omröstningen till nu är att iallafall den svenska börsen har återhämtat sig väldigt bra. Då det rör räntan så tror jag inte att det finns någon centralbank som känner sig sugen att röra på den mer än vad som är absolut nödvändigt. Om vi tillexempel tar USA kan de ursprungliga fyra höjningarna som blev två, möjligtvis bli ingen höjning alls i år om det fortsätter att storma både ekonomiskt och politiskt.

Effekten av Brexit har visserligen lagt sig och den första chocken har nu passerat, men jag tror inte det värsta har kommit än. Den svenska börsen har som nämnt återhämtat sig väldigt bra och det har även de svenska bankerna. Detta gäller dock inte för alla banker och framförallt inte för vissa banker i vissa specifika länder. Länder som man kan räkna in i denna grupp är förutom England även Italien och Spanien. Bankerna i Italien och Spanien har haft väldigt svårt under en lång tid med dåliga lån och när några procent av värdet försvinner vid en börsnedgång då försvinner en stor säkerhet i banken. Det är nog inte främmande för någon att banker inte alltid består av eget kapital till 100 % utan använder sig av hävstång för att öka vinsterna på det egna satsade kapitalet. Men denna hävstång som ger bankerna en god vinst vid goda tider fungerar även med motsatt effekt i dåliga tider. Därför om vi summerar de värden som kortsiktigt raderades vid Brexit så försvann i vissa fall så mycket som 25 % av bankernas marknadsvärde, detta är ett hårt slag mot samtliga banker. Om vi även väger in att sedan årsskiftet så har världens 20 största banker tappat en fjärdedel av sina börsvärde eller 4000 miljarder svenska kronor(Svensk BNP uppgick föra året till 4159 miljarder) så har vi ett problem. Utlåningen mellan olika banker är oftast det som i slutändan brukar vara det som klämmer allra mest och om en bank går under så finns det alltid en risk för en dominoeffekt.

Konsekvenser långsiktigt?
Det är otroligt svårt att sia om vad som kommer ske inom ett år, om två år eller till och med om 10 år. Kommer vi fortsätta se en dålig tillväxt varvat med en trög vinst utveckling? Ja det tror jag, skulle vi se det utan Brexit? Absolut. Att Brexit förstärker denna effekt kan vi nog alla skriva under på men att blunda för att även utan Brexit så ser det inte så bra ut. Jag skulle nästan säga att lite tuff ekonomi framöver kan bidra till att de mer riskabla investeringarna minskar och att detta i längden ger en positiv effekt. Utöver det så har jag svårt att se att den globala handeln kommer drabbas av någon katastrof, kanske en nedgång de närmaste två åren under den tid som Brexit är aktuellt men sedan är jag inte orolig. Det kommer möjligtvis en ny kris, vilket är troligt med tanke på de cykler som ekonomin brukar följa, vilket pekar på att det snart är dags igen. Men detta har egentligen inget med Brexit att göra.

Det som annars får mig att dra på foliehatten är nog det faktum att det finns snart ingenting kvar som en centralbank kan göra för att dämpa ett fall. Vi har historiskt låga räntor och en relativt dålig ekonomisk utveckling om vi faktiskt väger in att pengar är i princip grattis. Vi har ECB som stödköper för 80 miljarder i veckan på den europeiska marknaden och vi har en flaskhals i aktiemarknaden i den form att idag är det uteslutet att köpa något utöver aktier, du får nämligen inget för att placera i räntor. Om vi framöver skulle se en större sättning på marknaden blandat med lite negativa tillväxtsiffror vad ska då en centralbank göra? helikopterpengar? Likheter med USA? Det finns delade meningar om hur stora likheterna mellan det som sker i England/Europa och det som händer i USA men jag är övertygad. Det finns en hel del saker och mönster som är lika. Jag tror att den populistiska politiska våg som vi just nu ser är ett svar på det missnöje som ``vanliga´´ människor känner inför dem som på något sätt tillhör eliten eller etablissemanget. Människor vänder då sig till de som lovar förändring och detta råkar vara Boris Johnsson, Donald Trump och även vår egen Jimmy. Därför tycker jag att vi borde ta Brexit som en varning inför vad som kan bli en verklighet om Trump går hela vägen.

Etablissemanget har gått vilse En sak som jag har märkt är att experter, politiker, företagsledare och ekonomer använder svåra, invecklade argument, varvade med många siffror och med en hel del hot för att vinna röster. Det känns även som att dessa människor även om deras argumentmånga gånger är helt korrekt pratar över deras medmänniskor. Därav är det nästan mer av en nackdel än en fördel att ha eliten eller det så kallade etablissemanget på sin sida. Detta eftersom den vanliga britten eller amerikanen vill rösta mot denna grupp(hämndrösta). Det etablissemanget gör är därför att istället för att vinna mark är att driva bort människor. Så frågan är har de styrande förlorat sin kontakt med deras väljare? Ett annat tydligt mönster jag har sett är att om inte de styrande eller de ``kunniga´´ får den respons eller det resultat som de önskar så attackerar de väljarna. Vi lever trots allt i en demokrati och om över 50 % av befolkningen inte håller med dig så kanske du möjligtvis har fel eller så har du inte lyckats övertyga dina väljare om att du har rätt.

Det som verkar vara typiskt i Brexit är det faktum att många av de löftena som gavs i och med Englands inträdde i EU om ekonomisk tillväxt, högre levnadsnivåer och en hel del annat har inte infriats. Om vi tittar bortom London som i vissa fall verkar vara den bild som man får av hela England så finner vi de mindre städerna där människorna röstade med hela 70-75% för Brexit. Vad är detta då för ställen? Detta är vad man skulle kalla ett typisk före detta engelskt industrisamhälle, detta är de områden som idag inte har några industrier eller någon framtidsutsikt. Detta är de områden som även om de ligger en tågresa från London är svårare och dyrare att ta sig till än att flyga till Bryssel med ett lågpris flyg. Detta är de människor som blev lovade att deras jobb och fabriker skulle finnas kvar, detta är de människor som känner sig svikna och ibland även rent av förbannade på EU. Man skulle kunna kalla dessa gårdagens arbetarklass/medelklass. Det är även så att vi idag i västvärlden har ett problem att arbetarklassen får det sämre medan det övre skiktet får det bättre. Detta är denna grupp som många ledande politiker ibland glömmer bort och som många gånger är över 50 % av befolkningen. Det är denna grupp kan på egenhand avgöra ett val, det är denna grupp som röstade för att Brexit.

Varför skedde omröstningen?
För att förstå varför Cameron gjorde detta val så måste vi backa tillbaka till början, när England gick med i EU. Nu kanske människor tror att Camerons eget parti är lika EU vänligt som han själv är men så är det verkligen inte. Partiet har länge varit splittrat i två läger och för att säkra en andra period som premiärminister så var han tvungen att göra båda sidorna nöjda. Inte bara i partiet utan även i hela England. Så ett av de främsta vallöftena som han gav var att det Brittiska folket skulle få en omröstning. Vid det tillfället var det en lysande strategi, han blev ju omvald och risken för en Brexit var liten. Problemet var bara att det löfte som han hade givit var en tickande bomb, detta var inte ett löfte som hand kunde dra tillbaka och därför var han mer eller mindre tvungen att genomföra en omröstning.

Vad sker nu med EU? Att EU skulle falla sönder i smulor är inte troligt men lite självrannsakning är nog på sin plats. Som jag har nämnt så har etablissemanget gått vilse. Att kalla deras väljare dumma, gamla, rasister är inte längre godtagbart. Det handlar trotsallt om demokrati och även om man inte tycker om resultatet så måste man ta till sig kritiken och förstå varför. Varför är människor missnöjda och hur kan vi iallafall möta dem halvvägs. EU måste börja inse att även om alla medlemmar arbetar för ett gemensamt mål så måste man även överväga det faktum att alla medlemmar har egna befolkningar. Dessa kanske inte delar samma syn eller värderingar som en annan medlem. Även om många länder idag har det engelska språket gemensamt så har fortfarande många länder ett eget språk, kultur, religion och inte att glömma en egen historia.

En annan punkt som EU måste komma underfund med är om medlemmarna vill att unionen ska steget mot en mer centraliserad union eller om makten ska decentraliseras. Är befolkningen i t.ex. Frankrike bered på att överlämna den makt som deras regering har till EU eller vill dessa att Frankrike ska avgöra fler val själva? Jag är inte säker på att alla som bor i länder som är medlemmar i EU är helt införstådd med vad EU egentligen är. Är det en ``överstatlighet´´ eller är det ett samarbete, kan jag göra min röst hörd eller spelar jag ingen roll.

Avslutning
Detta blev ett litet längre inlägg och det var svårt att skriva. Det är svårt att vara saklig samtidigt som man ska sätta färg på det man skriver. Jag har alltid varit en EU-kritiker, inte för vad EU kan bli utan för vad EU är. Det är som sagt något som ser bra ut på papper med som fungerar sämre i praktiken. Jag ser Brexit som något positivt, förutom lite intressanta rörelser på aktiemarknaden även en väckarklocka för alla de politiker som jobbar med EU frågor dagligen. Det kanske inte längre går att bara köra på i vanlig takt och fortsätta på inslaget spår. Det kanske krävs förändring och det kanske är dags nu.

Mvh
RJE

Bonus Söderhavsbubblan

Jag har nu i de senaste inläggen skrivit om hur vanliga människor och hur hela länder har drabbats av ekonomiska svårigheter efter att en bubbla har spruckit. Men är det bara vanliga människor som har drabbats av dessa kollapser eller har även några av historiens största genier dragits med ner i djupet? Detta kommer jag idag svara på i vad jag kallar bonus inlägget om South Seabubblan

1720 Karusellen snurrar
Som nämnt i tidigare inlägg om South Seabubblan så rusade priset på företagets aktier under 1720 och priset rusade från 128 till över 1000 pund i juli. Denna rusning gjorde att bland annat en av historiens viktigaste person Isaac Newton hittade ett köpläge i aktien.

Isaac Newton var vid denna tidpunkt redan en respektabel investerare och hade redan handlat med värdepapper under ett par år. Han köpte bland annat sina första aktier i South Sea Company redan år 1713 och sålde sedan sina aktier i april 1720 till en rejäl vinst. När dock priset fortsatte uppåt på företagets aktier så gjorde han det stora misstaget och köpte tillbaka aktierna på dess absoluta topp. När sedan kraschen kom och aktien dök ner tillbaka mot den tidigare nivån 128 pund så hade Isaac Newton förlorat cirka 90% av sin förmögenhet, eller motsvarande 35 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Slutet gott
Även om Isaac Newton förlorade en större del av sin förmögenhet i och med kollapsen av South Sea Company så tog sig Newton sig själv i kragen. Han ändrade sin strategi och investerade i mer hållbara och säkra investeringar som lönade sig. Han avled sedan 1727 som en välbärgad man. Newton ska dock ha sagt följande mening om South Sea affären”Jag kan beräkna stjärnornas rörelser, men inte människans galenskap”, han ska dessutom även ha förbjudit orden South Sea i sin närvaro.

Georg Friedrich Händel
Det var dock inte bara Isasc Newton som intresserade sig för aktier och han var dessutom inte ensam om att köpa aktier i South Sea Company. Händel som ursprungligen var född i Tyskland flyttade till London 1712 och sysslade även han med värdepappershandel. Eftersom South Sea under denna tid var ett populärt företag att investera i och att urvalet dessutom var relativt begränsat så är det inte så konstigt att även han investerade i samma företag som Newton. Det som dock skiljer deras historia ifrån varandra är den lilla detaljen att Händel tog sig ut i tid. Händel köper sina första aktier i South Sea Company kring 1715 och säljer sedan dessa någon gång mellan 1717 och 1719.

1723
Händel liksom Newton nöjde sig dock inte med att handla i företaget en gång. Under 1723 väljer därför Händel att återigen att kliva in i företaget och denna gång handla i de ny utgivna obligationerna som ger en garanterad ränta på 5%. Han fortsatta handla flitigt i företagets obligationer och hade vid sin död 1759 förvandlat sin förmögenhet från 1 500 pund till 17 000 pund, vilket motsvarar 25 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Detta inlägg har hämtat inspiration från en artikel som går att läsa på Di.se. Deras artikel dök passande nog upp under det tillfälle som jag skrev om South Sea Company och pågrund av längden på det inlägget så valde jag att inte ta med detta i det. Därför blev det som en bonus som jag nu väljer att lägga upp enskilt.