Att sätta ett mål och jobba mot det
Jag har under senare tid läst och lyssnat på en hel del böcker och poddar som handlar om framgångsrika entreprenörer, men även en eller två böcker om självutveckling och något som har varit bestående är att man lägger vikt på att sätta mål. Du ska dock inte bara sätta ett mål utan det ska vara ett mål som tvingar dig att utmana dig själv. Det ska för den delen inte vara ett orealistiskt mål utan det ska i allra högsta grad vara ett genomförbart mål. Jag valde Hornö-Skuleberget som min utmaning och där målet var 76 kilometer.
Resan eller målet och att inte lyckas
Nu lyckades jag inte ta mig ända fram utan fick denna gång ge mig efter cirka 44 kilometer och till grund för detta så var det främst två anledningar. Blåsor och tid. På grund av blåsor så kände jag att det maximalt fanns 5-6 kilometer till innan jag skulle definitivt få ge upp och eftersom jag då var vid Lappudden så hade en fortsättning gjort att jag hade fått börja på en ny etapp vilket hade blivit ytterligare 15 kilometer, vilket just då inte kändes möjligt. Det blev dessutom lite tidsbrist då jag begav mig redan 07:00 på morgonen och då jag fortfarande hade 32 kilometer kvar till innan jag skulle vara framme i Skule så kändes inte detta som något realistiskt och som nämnt hade jag ändå inte klarat detta på grund av mina blåsor.
Så därför kommer frågan vad är viktigast resan eller målet?
Jag är av den uppfattning av att man bör sätta ett högt mål men att man även bör sätta delmål efter vägen fram till det slutliga målet. Det är även så att resan i sig ibland är viktigare än vad själva målet är. Att utgå från att målet är en fast eller en fixerad punkt kan till och med vara fel, omständigheter och rådande förhållanden kan förändra var den punkten befinner sig. Det kan dessutom vara så att under resan så upptäcker man att det mål som man har satt framför sig är helt fel och att om man väljer att gå en annan väg så kan man nå ett annat mål. Ett alternativ som i början av resan inte fanns där men som helt plötsligt dyker kan ju vara mycket mer logiskt än vad det första målet var.
Det ska även vara så att när man har möjlighet till det så ska man njuta av själva resan fram till målet. Det ska inte bara vara stress, panik och allmänt obehag. Självklart ska man lära sig att kämpa och tvinga sig framåt och uppåt då det är som jobbigast men till slut kommer man till en punkt då man ställer sig frågan. Tycker jag detta är roligt, är det värt allt detta lidande och uppoffrande ? För mig var resan från Hornö till Lappudden till stor del en trevlig och inspirerande resa där jag fortsatte framåt med gott mod. Men då jag hade passerat 39 kilometer så byttes detta mot en känsla av panik och smärtor. Paniken kom i den form av att jag visste redan då att jag inte skulle kunna ta mig ända fram till Skuleberget och att jag därför skulle misslyckas med mitt mål och smärtor eftersom jag nu visste att mina blåsor och andra mindre krämpor bara skulle bli värre.
Där vid 39 kilometer så gjorde jag en snabb kalkyl och kom fram till att för min del börjar denna resa, i alla fall för denna gång ta slut. Jag kanske kan klara mig 10 kilometer till men då kommer det inte vara någon njutbar resa och jag kommer ändå inte klara mitt mål på 76 kilometer oavsett. Så därför valde jag att avsluta min resa efter 44 kilometer utan att nå ända fram till mitt ursprungliga mål. Jag klev dock av som nämnt och då med en känsla av att min resa genom Höga Kusten hade varit till stora delar underbar och att jag vill gärna göra om detta igen. Jag undrar hur jag hade känt om jag plågat mig fram ytterligare en mil. Troligtvis hade jag inte haft en lika positiv syn på resan så här i efterhand.
För mig egen skull
Det som har varit lite förvånande är nog det att många människor har varit väldigt fundersamma varför man väljer att gå själv. För mig är det ganska självklart, det är för mig själv och min egen syn på mig själv som jag gör det. Jag har funderat i några år på att göra denna resa och ett tag funderade jag faktiskt på att anmäla mig till High Coast Ultra men tyvärr så ran denna idé ur sanden för i år. Så därför bestämde jag mig för att ta tag i det själv och försöka mig på denna distans (korta distansen).
Det som dessutom ger mig drivkraft eller vilja att göra utmaningar och resor som dessa är att jag gillar att utmana mig själv och upptäcka nya saker. Jag har nu under några år även flyttat runt en hel del och gjort några resor till olika ställen och länder och under dessa ombyten så har jag lärt mig att ta vara på de små guldklimparna. Jag försöker besöka besöksmål, utställningar och gå på museer om det finns tid och möjlighet till detta. Även nu under min resa mot Skuleberget så gjorde jag några avstickare mot utsiktspunkter och landmärken som finns märkta under vägen. Det handlar trots allt om att ta möjligheten när den kommer även om du är, som i detta fall är helt slut.
Detta gör att ibland så kan jag känna att det är skönare att ge sig ut själv. Det är min resa, mitt mål och min utmaning. Självklart skulle jag inte tacka nej till någon om de skulle vilja följa med men det skulle dock ske med en viss reservation. Jag vill inte offra mitt mål eller min resa bara för att den kanske inte passar någon annan. Om du vill köra på i ett annat tempo eller ta en annan väg, gör det så ses vi i slutet av resan. Jag vill dock försöka fullfölja min resa om det är möjligt, samma är det om jag måste ge upp. Fullfölj du så ses vi senare vid slutet. Det är inte svårare än så och detta gäller generellt i livet, ibland ger man sig ut på en resa tillsammans men under denna så kan det ske saker som gör att man tar en annan stig.
Avslutningsvis
Jag hoppas att det har varit givande att läsa detta inlägg och att ni kanske lärt er något om hur jag ser på mig själv och att sätta personliga mål. Just nu har jag inga större mål framför mig som jag riktigt strävar mot. Dock så är ju min tanke att om cirka en månad att flytta till Skåne för att gå i skola där under 3 år, så det är väl mitt mål just nu. Utöver detta så är det väl att köpa och sälja aktier som gäller och att fortsätta skriva om ekonomi. Vi får se vad nästa projekt/mål blir. Jag kommer nog inte ge mig iväg på en ny resa runt Höga Kusten i år, en gång om året får räcka.
Ha de gött så hörs vi nästa gång
//RJE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar